En banan manar åt barnen som sitter längst fram i gräset att maka på sig. Läraren Caroline Larsson ser koncentrerad ut i den tjocka dräkten. Och varm – en strålande sol på Skillingavallen dränker Dansutskolans hundratals barn, personal och anhöriga.
I bakre raden av elever sitter sjätteklassarna Ebba Danielsson, Julia Krasuska och Haven Tesfamichael.
– Det är bra, man känner att man har vuxit ur skolan. Och vi kommer gå alla tillsammans nu (i Frejaskolan, reds anm), säger Julia.
– Men det är lite sorgligt också. Vi kommer sakna lärarna, säger Ebba.
Dans och musik avlöser varandra framför dem, med omsorgsfulla introduktioner från just avgångseleverna. Ridån utgörs av tre lövade fotbollsmål och bakom dem byter lärarna nu om för sitt traditionsenliga spex.
När mellovinnarens smäktande låt Tattoo tonar fram över vallen och en gestalt i peruk börjar krångla under en duk vet jublet inga gränser.
– Asbra alltså, det här var det bästa! Ken är vår lärare, det var han som försökte vara Loreen!, utbrister Haven och Julia.
Uppe på Frejaskolan sjöng F-klasserna om glass och plirade mot föräldrarna medan rektor Peter Forsberg talade om att han tunga dagar hämtar kraft från just sina minsta elever.
– Vi har lärt känna så många barn och familjer, säger Nazar Azizi, före detta tolk vid Sveriges ambassad i Kabul som nu firar sonen Arash första skolavslutning.
I Frönäs kyrka sände prästen Johanna Scherp ut niorna med förmaningar om att bryta sig fria från de sociala mediernas onda cirklar.
– Hur många av er tittar på er själva och känner er stolta, frågade hon och manade till självkänsla inför nya äventyr utanför kommungränserna.