Det var förra hösten som Annika och hennes man körde igenom Gnesta på väg hem till Stockholm och fick syn på Frustuna kyrka och det fina läget intill vattnet. Innan hade hon bara hört talas om Gnesta via en Stockholmskollega som pendlade från Gnesta.
– Och då utbrast jag "är det det här som är Gnesta", berättar hon.
Och sedan fortsatte överraskningarna att komma. När hon läste på om församlingen fick hon dels veta att det söktes en ny kyrkoherde men också att församlingen har ett gediget hållbarhetsarbete.
– Var det verkligen möjligt att det finns en församling som har ett sådant genomarbetat hållbarhetstänk, precis i linje med mitt personliga tänk?
Som en del av kyrkans hållbarhetsarbete har man speciella planteringar och man arbetar alltid med att främja den biologiska mångfalden på, och omkring, kyrkogården. Det drivs en ekologisk odling av grönsaker som sedan används till matlagning vid evenemang, och det finns en bikupa och ett insektshotell. Dessutom har kyrkan en resepolicy för att göra sina transporter så miljövänliga som möjligt.
– Jag har alltid varit intresserad av ett långsiktigt tänkande och en hållbar livsstil, det här jobbet passar mig perfekt, säger hon.
Som kyrkoherde har man ansvar över att leda och se över verksamheten. Man driver även undervisning, bland annat i form av predikan menar Annika.
– På så sätt kan jag sprida informationen om att ta hand om jorden, det är en såväl mänsklig som kristen uppgift.
Innan hon sökte, och fick jobbet, besökte hon kyrkan och flera gudstjänster för att få en bild och en känsla av församlingen och hon blev positivt överraskad av den goda stämningen. I september flyttar Annika med familj till Gnesta för att kunna vara nära församlingen.
– Man kan inte dela livet med människor om man inte bor där.
Annika har stor erfarenhet av församlingsarbete och har jobbat i såväl små som stora församligar tidigare, på många olika platser i Sverige, bland annat Gotland, Stockholm och Örebro.
– Jag har alltid varit nyfiken på olika delar av Sverige och olika typer av församlingar men jag dras till de mindre, där får man en annan kontakt med församlingen.