Sedan Bissa Abelli var en liten flicka har ambitionen om att jobba med teater funnits. Och nog kan man säga att hennes barndomsdröm uppfyllts, men råge. I dag jobbar hon med Abellis magiska teater och turnerar land och rike runt med sina föreställningar som riktar sig till de allra minsta, barnen.
– Jag har jobbat mycket tillsammans med scenkonst Sörmland och spelat på skolor, i folkparker och festivaler. Dels har jag varit i Japan mycket men också USA, Finland och Lettland, säger hon.
När Bissa får frågan hur man gör svensk barnteater utomlands kommer svaret snabbt.
– Mina förställningar är inte textbaserade, de bygger på musik, trolleri och en visuell upplevelse. Men ibland måste man översätta lite, när jag varit i Lettland har jag översatt till lettiska och i Japan har jag haft japanska repliker.
Redan från start har Bissa jobbat mycket med dockor och buktaleri. Hon har jobbat med stora namn som Arne Högsander som jobbat tillsammans med Ingmar Bergman och dessutom Thomas Lundqvist som Bissa beskriver som en av världens skickligaste dockmakare. Men trots fina samarbetspartners väljer hon ofta att göra sina dockor själv.
– Man lär sig av att jobba med andra. Jag skulle inte säga att man i den här branschen ser varandra som konkurrenter, man ser varandra som kollegor, säger hon och visar upp trotjänare som Lillebjörn och Ludde. Dockor som varit med i många år.
– Lillebjörn var den minsta björnen när vi satte upp Guldlock och de tre björnarna. Sen kände jag att jag vill göra något mer, så nu är han med i två föreställningar. Han ska bland annat med till Urkult i sommar där vi ska spela Nallestund som jag tidigare satt upp ute på Skottvång, säger hon och sätter tillbaka honom i korgen där han sitter när han inte är på scen.
Bissa är uppväxt i Stockholm och spenderar fortfarande mycket tid i huvudstaden. Men sedan 20 år räknar hon Gnesta som hemma.
– Jag hade spelat en del teater i Stjärnhov och kände att det fanns ett engagemang här. Och när jag var på macken var alla så trevliga. Då kände jag att det är här jag vill bo. Så när jag såg att Öllösa gamla skola var ute till försäljning var det självklart. Sedan dess bor jag här, säger hon.
Hon berättar att skolan byggdes 1909 och hur gamla elever fortfarande kommer förbi ibland för att se hur deras gamla skola ser ut i dag.
– Då brukar jag bjuda in dem så de får se hur det ser ut i dag. Det finns många historier att lyssna på!