40-åriga Annika Eriksson är uppvuxen i Kungsängen men bor sedan 2011 i Vackerby i Gnesta. Ett andningshål som hon stortrivs i.
– Eftersom jag till vardags har ett hektiskt intensivt jobb i Botkyrka som ombudsman för socialdemokraterna så är det så skönt att komma hem. Här kan själen få sitt och tid för eftertanke.
Annika Eriksson har bland annat jobbat som mentalskötare, inom hemtjänsten men även fackligt inom Kommunal
– Som på alla arbetsplatser så upptäcktes orättvisor. För att få bättre villkor och förbättra arbetssituationen så ville jag vara med och påverka. Ju mer fackliga kurser och utbildning jag fick så upptäckte jag att hela världen var full av orättvisor! Genom att engagera mig politiskt så kan jag bidra till en bättre värld.
Därefter har hon även jobbat som politisk sekreterare och borgarrådssekretare (S) i Stockholm men även engagerat sig på fritiden i Gnestapolitiken, bland annat i socialnämnden men även som ordförande för hbt-sossarna i länet. Annika Eriksson räds inte ett hårt tonläge.
– Jag ser ilska och starka känslor som ett uttryck för en kraft och vilja att förändra.
Alla har en åsikt om skolan. Du räds inte att vara den som har ansvaret och eventuellt får bära hundhuvudet?
– Nej, jag vill däremot utveckla sättet att ta emot människor till politiken. Engagerade röster spelar roll. Ju fler desto bättre.
Vad ska du sätta för avtryck inom skolpolitiken i Gnesta?
– Det är för tidigt att säga. Men min vision är att vi ska nå målen vad gäller att alla våra barn ska kunna klara gymnasiet. Men först ska jag träffa alla i detta gäng- kökspersonal, pedagoger, förvaltning, vaktmästare och alla andra - som ska göra detta möjligt.