12-åriga Nova Gelin gillar främst att skjuta utomhus, på 50 meter.
– Det är kul att skjuta och man träffar kompisar. Jag provade luftgevär inomhus först men sedan tyckte jag att utomhus var roligare, säger Nova Gelin, som trots sina tolv år redan skjutit i två säsonger.
Skarpa smällar skär genom granskogen öster om Klämmingen. När SN promenerat fram till den hangarliknande byggnaden, med utsikt över en vidsträckt sänka, mekar Eric Jansson med ett sikte, medan några andra just klivit tillbaka från skjutposition.
– Man kan vara flera generationer tillsammans, ungdomar i 15-årsåldern och äldre upp i 90-årsåldern. Det kan ge mycket, säger Stig Gustavsson, 80.
Du har suttit i styrelsen sedan 1950-talet, vad har hänt sedan dess?
– Det har ju förändrats jättemycket. När jag började var det mer socialt, nu har det blivit mer prestation. Och lite för mycket prylar.
De unga männen i den öppna byggnaden bär funktionskläder. När Stig var tonåring kom folk i gamla overaller och med Mausergevär.
Stig Gustavsson har engagerat sig i skytteklubben i över 65 år.
Trots så många år med skarpa skott har inga olyckor skett.
– Inte någon gång, det är konstigt.
Förr sköt man utan hörselskydd och ibland alldeles intill varandra. Men Stig har klarat sig utan skador – fram tills nyligen.
– Jag hade glömt hörselskydd. Jag sköt några skott och sedan dess har det tjutit i huvudet. Det är jätteviktigt att använda hörselskydd, det är tvunget nu. Det är mycket som har blivit jättebra.
– Och i varje fall bland ungdomarna kan det många gånger vara att tjejerna är bättre än killarna. Men det är fortfarande fler killar.
Hörselskydd är numera en självklarhet, så var det inte i 130-åringens begynnelse.