På väggarna i AA:s lokal i Gnesta sitter affischer med talspråk och steg-för-stegprogram för att påminna om möjligheterna till ett bättre liv. Både talspråken och behandlingshem har hjälpt Peter och Johan ur deras alkoholberoende.
SN har träffat Johan och Peter. De deltar på AA:s möten och är oroliga för att kommunen inte tar alkoholism på allvar.
Förr kunde Gnestabor åka direkt till behandlingshemmet Vårnäs som drivs av Vårdförbundet Sörmland, något kommunen valde att gå ur av ekonomiska skäl. Det är bland annat därför folk nu måste gå via socialtjänsten och ansöka om att få en plats som kommunen betalar enskilt.
– Risken för att falla tillbaka i missbruk, anser vi, är mycket större om man behöver gå genom kommunen först, säger Peter som menar att i ett missbruk kan varje dag vara avgörande.
Enligt socialnämndens ordförande Ingrid Jerneborg Glimne (M) har man valt att inte vara med i Vårdförbundet för att det inte är kostnadseffektivt.
– Vi har valt att inte vara med för att vi vill kunna välja utifrån individens önskan. Vårnäs kanske inte passar alla och då betalar vi för en plats som inte utnyttjas. Sedan vill vi också ha koll på familjen så att inga barn lämnas ensamma hemma, säger Ingrid Jerneborg Glimne.
Hur ser du på risken att falla tillbaka i missbruk om personer måste gå via socialtjänsten först?
– Det är bättre att planera på lång sikt så att kommunen kan följa upp med öppenvården, säger hon.
Johan och Peter håller inte med. De vill att man själv ska kunna åka direkt till Vårnäs.
I en källarlokal i Gnesta möts Anonyma alkoholister tre gånger i veckan. Hit kommer mellan fem och tio personer per gång för att prata med likasinnade om skammen över deras före detta beroende, framtiden och lyckan över att ha överlevt.
– Alkoholisten kan vara allt från läkaren du möter på vårdcentralen till den som tigger på gatan, säger Johan.
Alla som vill får komma till AA och prata.
– Vi garanterar att vi är anonyma, det står i våra stadgar att vi ska vara det, förklarar Peter.
Mötesplatsen är liten och gemytlig med ett stort matbord i mitten, ett antal böcker om berusningens skador och lättillgängliga tillvaro trängs i en smal bokhylla längst in i lokalen. Det öppna pentryt är fyllt av burkar med bordsvatten.
Johan och Peter vill berätta om AA och öppna dörrarna för de som behöver komma och prata av sig. Ingen av dem hade blivit fria från sitt beroende om inte AA hade funnits, säger de.
– Här behöver man inte skämmas och alla historier är dessutom relativt lika, säger Peter.
"Har man rutiner så kan man göra vad som helst. Annars är man bara nykter en stund. Man lovar sina anhöriga och sig själv att aldrig mer dricka. Det går bra ett tag, man håller igen och kämpar men så trillar man dit igen – utan egentlig anledning," säger Peter som går på AA:s möten i Gnesta.
Johan har varit nykter alkoholist i över tio år. Det som gjorde att han till slut sökte hjälp och tog den på allvar var när hans dåvarande fru lämnade honom.
Han var ensam hemma när han satte sig i bilen och åkte till Systembolaget. I sitt huvud såg han sig själv köpa en flaska whisky som han skulle smaka på under helgen. Väl hemma var hela bilen full med alkoholhaltiga drycker. Han satte sig i soffan och öppnade en flaska, smuttade lite och tyckte att han kunde dricka med sunt förnuft.
Det var inte förrän dygnen efter, när familjen kom hem och hittade honom på soffan utslagen av alkohol, som allt brakade samman.
– Då drog hon med barnen och lämnade mig. Den gången åkte jag direkt till Vårnäs behandlingshem och där vände det, säger Johan.
Han fortsätter:
– Hade jag inte kommit in direkt hade jag supit ihjäl mig, säger han.
Johan och Peter, som egentligen heter något annat, lever i dag utan missbruk och Johan har en bra kontakt med både sin före detta fru och barnen.