Rehabiliteringen efter amputationen var en tuff tid, berättar Peter Wirgin Mathisson.
– Det är så frustrerande att inte kunna komma ut och aktivera sig. Nu är det fint väder och ingen klarar av att sätta ihop mina proteser, säger Peter Wirgin Mathisson, 57, Gnestabo och sjukpensionär.
Efter en akut blodförgiftning i maj 2022 är båda hans underben amputerade.
– Det var en djävulusisk mardröm. Jag och särbon var på väg ur lägenheten när jag plötsligt blev jättetrött i trappan, säger han.
Före det hade han haft problem med svårläkta fotsår.
– Jag hade gått till vårdcentralen och fått penicillin någon vecka. Så jag förstod att något var fel och ringde ambulansen.
Sedan minns Peter Wirgin Mathisson inget, förrän han en månad senare vaknade upp ur respiratorn – utan ben.
Det blev tunga månader av rehabilitering, innan han skickades hem. Flera komplikationer följde. Efter en andra blodförgiftning och en bensårsoperation inträffade en incident som hans särbo Jenny Nordström, som arbetat ett yrkesliv inom vården, ser allvarligt på:
– Vid frukost skulle hemtjänsten kontrollera att Peter var vaken, för att säkerställa att han inte fått en infektion till. När jag kommer hit står det kaffe och mackor på bordet. Personalen hade kommit och gått medan Peter sov, säger hon.
Då hörde Jenny Nordström av sig till chefer och planerare.
– Men ingen återkopplade och nästa vecka hade hemtjänstpersonalen instruerats att hjälpa Peter på med proteserna. Vafan, han sitter med förband och sårpump, säger hon.
"Om Peter haft en anhörig som aldrig lagt om ett sår tidigare, då hade de aldrig vågat göra så här. Men de vet om att jag är en gammal räv inom vården" säger Jenny Nordström.
De vittnar båda två om stor personalrotation och språkförbistring med hemtjänstens anställda.
– Personalen går snabbt härifrån om de får tillfälle, ibland kommer ingen inte alls. Jag vill ha hjälp att komma upp och få i gång mitt liv, men det känns mer som att jag är i vägen, säger Peter Wirgin Mathisson.
Han säger att hemtjänsten även har uteblivit från ledsagningen, vilket gjort att promenader och inköp inte blivit av. Enligt Jenny Nordström sker det systematiskt och nyligen gjorde hon en anmälan om särbons situation till Inspektionen för vård och omsorg.
Peter har länge kämpat för att få personlig assistent. "Vid ett möte föreslogs att jag skulle flytta till Strandhagens äldreboende. Istället för att ge mig en personlig assistent så jag kan äga min egen tid", säger han.
– Det handlar om uteblivna insatser och personal som fått helt felaktiga instruktioner. Vi har begärt ett utdrag ur hemtjänstens journal sedan december, men inte fått någon, säger hon.
Ett tag bytte Peter Wirgin Mathisson till en privat utförare av hemtjänst.
– Då var det lite friare och personalen ställde upp mer, säger han.
Vid årsskiftet återgick han dock till Gnesta kommun och under våren har problemen blivit värre, säger han.
"Man har såklart rätt att få ut sin journal. Jag får höra av mig till hemtjänsten. Och den som upplevt det här är självklart välkommen att höra av sig till mig", säger socialnämndens ordförande Ingrid Jerneborg Glimne (M).
Ingrid Jerneborg Glimne (M), socialnämndens ordförande, känner inte till Peter Wirgin Mathissons situation sedan tidigare.
– Jag kan bara beklaga. Det är väldigt tragiskt när man är i behov av mycket hjälp och inte upplever att man får det. Men det senaste året har jag inte hört något negativt om verksamheten, säger hon.
Hon påpekar att kommunens hemtjänst har höga resultat i både brukarundersökningar och medarbetarenkäter.
– Vi har gått från halvkassa till jättebra resultat. Folk kommer från andra kommuner och undrar vad vi gjort för förändringar, säger hon.
Hon berättar dock att kommunens hemtjänst varit ansträngd sedan årsskiftet, då en privat utförare försvann och kunderna kom till dem.
– Vi har behövt anställa mer personal, och för dem kan det såklart ta tid att komma in rutinerna.
Enligt henne arbetar kommunen hårt med kontinuiteten och medarbetare med utländsk bakgrund utbildas i yrkessvenska.
– Men det kan absolut hända att det brister någonstans, säger hon.