I onsdags skrev SN om den ensamkommande pojken och hans gode man Anna-Lena Shelby, som haft stora kommunikationsproblem med Gnesta kommun rörande pojkens önskan om att byta familjehem. Förfrågan har avslagits och överklagats, samtidigt som ytterligare ett ärende är på gång, nämligen frågan om vem som ska bli pojkens särskilda förordnade vårdnadshavare.
SN har också tidigare skrivit om den kritik som Gnesta kommun fått från Inspektionen för vård och omsorg (IVO), med anledning av att det tagit nästan ett år efter att pojken fått uppehållstillstånd för dem att påbörja ett sådant ärende.
– Får ett barn uppehållstillstånd ska man skyndsamt tillsätta en särskild förordnad vårdnadshavare, säger Anna-Lena Shelby, pojkens närmaste kontakt i turerna med Gnesta kommun.
Trots att pojken själv har önskat Anna-Lena Shelby som sin särskilda förordnade vårdnadshavare, har kommunen bestämt sig för en annan person. Precis som med det avslagna önskemålet om familjehemsbyte, där kommunen varit ovillig att ens diskutera frågan, menar Anna-Lena Shelby att man även i den här frågan inte velat ta pojkens önskemål i beaktande.
– Pojken känner en trygghet i mig och uttrycker att jag ska vara kvar, säger hon.
– Jag är professionell och har uttryckt till Gnesta kommun att jag kan vara kvar eftersom vi har en bra relation, men de har avböjt. Nu tillsätter man en annan som pojken har träffat men inte samtyckt till.
I onsdags berättade Anna-Lena Shelby för SN om de svåra kommunikationsproblem hon haft med Gnesta kommun. Upprepade gånger under våren 2014 försökte hon förmå kommunen att stämma träff med pojken för att höra vad han tyckte och kände, men det var först efter sommaren som ett möte blev av. Att hon "varit jobbig", som hon själv beskriver det, och anses vara osamarbetsvillig tror hon är ett skäl till att kommunen bestämt sig för en annan särskild förordnad vårdnadshavare än just den person som pojken har störst förtroende för, nämligen Anna-Lena Shelby.
– Jag har bara försökt fullfölja mitt uppdrag, men jag har inte fått verka inom de riktlinjer som jag har, säger hon och menar att Gnesta kommun inte förstått hennes uppdrag som god man.
– Den här nya personen är säkert alldeles utmärkt, men det känns som att barnet är helt rättslös eftersom man inte har hörsammat honom vid något tillfälle. Man hör vad barnet säger men bortser från det, fortsätter hon.
Anna-Lena Shelby understryker att hon hela tiden handlat professionellt, utan personliga intressen och med pojkens bästa i fokus. Under sina sju år som god man för ensamkommande barn har hon aldrig upplevt sådana här slags kommunikationsproblem.
– Jag har jobbat med oerfarna kommuner, men problemen har ändå gått att lösa eftersom vi alla har haft barnens bästa i fokus, avslutar hon.