I tisdags gick polisen i Gnesta ut med informationen om att två tiggande män under dagen uppehållit sig i centrala Gnesta. Polisen efterfrågade information om männen från allmänheten "dels för att ta reda på om de får vara i landet och inte är efterlysta för brott och dels för att ta reda på att de inte själva är utsatta för brottslighet genom så kallad människohandel". Kjell Malmkvist är chef för den brottsförebyggandeverksamheten i polisområde syd.
– Att någon sitter och hoppas att någon snäll förbipasserande ska lägga mynt i en burk är inget vi kan ingripa mot, problemet är ju att vi vet att det i vissa fall rör sig om människosmuggling. Att det finns andra bakom som utnyttjar dem, säger han.
– När vi patrullerar tar vi ofta kontakt med dem och ställer en del frågor. Sen kan vi bland annat göra en fördjupad utlänningskontroll för att ta reda på om de har rätt att befinna sig här. Oftast är det inga konstigheter utan de får sitta kvar där de är.
Malmkvist förstår att det kan väcka starka känslor när människor tigger på gatan.
– I de flesta kommuner där tiggare dykt upp har det skapats debatt. Allt från människor som tycker att de ska försvinna från jordens yta till de som tycker att myndigheterna har ett ansvar att hjälpa. Känner man sig som medborgare orolig kan man kontakta socialtjänsten på orten så får den utreda ärendet. Annars kan man inte göra mycket annat än att ta ställning till om man vill skänka en slant eller inte.
Men hur orolig behöver man vara för deras välbefinnande, vart tar de vägen på nätterna?
– De flesta har någon form av boende, antingen egen lägenhet som man ordnat på något vis eller på vandrarhem. Men det finns också flera exempel på människor som bor i sina fordon.