Janne Klangestam tog över ansvaret för verksamheten efter sin pappa Börje. Nu är det Terese tur att hålla i tömmarna. "Det är mer som en livstil", säger hon om att driva ridläger.
Fjordingen Havanna njuter under Amanda Brodins ryktborste. Ett lugn vilar övar stallbacken – men trots stillheten är Amanda och Havanna långt ifrån ensamma på gräsplanen.
Runt omkring står andra unga tjejer, fullt upptagna med sina fjordingar. Stallbacken är som ett lugnt hav av hästar och ungdomar, som dessutom har sällskap av några hönor, en katt och ett par hundar.
– Jag brukar få ridlägret i julklapp och sedan längtar jag hit hela våren. Jag älskar hästarna och har en massa kompisar här, säger Amanda, som deltar i ridlägret för fjärde året i rad.
Mellan ekipagen kryssar Terese Klangestam omkring. Hon har vuxit upp på gården, tillhör Sverigeeliten i hoppning och dressyr med fjording och står nu i begrepp att ta över det fulla ansvaret för verksamheten efter pappa Janne Klangestam.
– Det är mycket arbete men det känns inte riktigt som ett jobb. Det är mer som en livsstil. Pappa har nog lite svårt att släppa taget, säger hon.
I år firar ridlägren på Taffsnäs 60 år. Det första lägret hölls 1963 – och sedan dess har verksamheten utvecklats till en institution inom svensk hästsport.
Många deltagare – framför allt unga tjejer – återkommer år efter år. Det är inte ovanligt att deras föräldrar, till och med mor- och farföräldrar, själva har tillbringat en vecka i det böljande landskapet utanför Gnesta i sin ungdom.
Många av ungdomarna återkommer år efter år. Bad i Storsjön är ett populärt inslag under veckan.
Moa Olofsson gick själv på ridlägren som barn. I dag är hon en av lägrets sex ridledare.
– Jag har varit ridledare i fyra år. Det är så härligt att träffa alla barn och se hur de har mognat när de kommer tillbaka till ett nytt läger. Plötsligt kan någon ha smink, säger hon.
Kanske hade framgångssagan uteblivit om inte Börje Klangestam, Terese Klangestams farfar, hade stannat till på gården för att göra mjölkprover en dag i slutet av 30-talet.
På gården träffade han Sonja – och blev kvar.
– Det var Börje som tog hit fjordingarna. De var några av de första fjordingarna i Sverige, kanske var de till och med de första, berättar Terese Klangestam.
Under ridlägren brukar Birgitta Klangestam hjälpa till i köket, och ordna mat till de 40 ungdomar som deltar i varje läger.
Fjordingarna har aldrig fått någon konkurrens av andra hästraser, berättar Janne Klangestam, som tog över verksamheten efter pappa Börje.
– Någon gång frågade jag om vi skulle ta in andra hästraser. Men pappa sa att lär man sig rida en fjording kan man rida vilken häst som helst.
Janne Klangestam har arbetat med ridlägren i hela sitt liv. Nu när han har för avsikt att trappa ned ångrar han ingenting, även om han ibland har funderat på hur det skulle ha varit att pröva på ett annat jobb.
– Men facit blev ju bra. Ridlägren har betytt så mycket för så många deltagare. Det handlar inte bara om hästar. Det är en social verksamhet också.
Genom åren har ridlägren samlat omkring 12 000 deltagare, berättar han.
– Det är ju helt fantastiskt. Om vi hade en återträff skulle inte Globen i Stockholm räcka till.
En lång karavan av ryttare och hästar tågar upp mot stallbacken för att ha samling inför dagens övningar. Genom åren har lägren lockat uppskattningsvis 12.000 deltagare.
Det går som vågor i havet av hästar på stallbacken. En efter en sätter sig tjejerna upp på sina fjordingar. Havanna har ryktats färdigt och Amanda Brodin står i begrepp att ge sig ut på dagens äventyr.
Kommer du hit nästa år också?
– Absolut. Det här vill jag inte missa, säger hon.
Den här sommaren ordnar Taffnäs sex ridläger för ungdomar. Varje läger har plats för 40 deltagare och varar i en vecka. Taffnäs ordnar över ridläger för vuxna.