– Jag vill inte ha varg i de här trakterna, säger Lars-Uno Sjöberg i Laxne, som själv är jägare och tycker att varg och björn hör bättre hemma i Norrland.
– Vargen har inget att göra här i tätbebyggt område. De kommer rensa rent på alla andra djur i skogarna. Den äter upp älg och rådjur som tillhör vår fauna, säger Lars-Uno Sjöberg.
Många läsare som har kommenterat på SN:s artikel om vargangreppet är kritiska till att vargarna tillåts fortsätta attackera djuren.
– Det är bedrövligt att detta får fortgå! Hur många tamdjur och även vilda djur skall vi se lemlästas för att vi skall ha varg i skogarna, skriver Inger Fogeus.
Även Micke Palm är kritisk till Sjundareviret, på gränsen mellan Stockholm och Sörmland.
– Dessa vargar skulle inte få ha slagit sig ner här med ett av Sveriges minsta revir. Vi kommer att få fler attacker och blir de fler så tar de större djur. Den kommer att passera gränser och ta sig in i byar, mindre rädd för människor och folk kommer ha vargen väldigt nära inpå sig, skriver han.
Tina och Gunnar Palme bor på en gård som gränsar till Molstaberg. Vargattackerna i närheten har väckt viss oro.
– Vi är naturligtvis bekymrade. Det är obehagligt med tanke på att man har småbarn och hundar, säger Tina Palme.
– Det är ingen påtaglig risk när vi är hemma, utan mer när vi är ute i skogen, säger hon.
På gården har familjen ett tjugotal kor och jakar. I området finns även ett älg- och kronskötselområde, som drabbas när vargen jagar vilt. Vargspår har synts på gården och flera älgkalvar, hjortkalvar och mufflonfår har blivit rivna under det senaste året. Även korna, som går ute året om, är i riskzonen.
– De är ganska lätta att ta om de skulle få för sig. Kommer vargen in i hagen tar de inte bara en utan flera, precis som en räv i en hönsgård, säger Gunnar Palme.
– Det går att ifrågasätta om Stockholms län är den ideala platsen att ha vargrevir, säger han.