Bridgeklubben i Gnesta har haft ett långt uppehåll under pandemin, men i slutet av sommaren har de börjat ses och spela igen.
Powerhuset har vaknat till liv efter pandemin. På övervåningen bjuds det på livemusik för fullsatt publik, medan bridgeklubben spelar torsdagsbridge i källaren. Tre bord med totalt tolv spelare är igång.
– Vi hade ett långt uppehåll, det var så tråkigt. Bridge är en stor del av mitt sociala liv. Det är här man träffar och lär känna folk, det har jag verkligen saknat, säger Marianne Nylund som spelar tillsammans med Folke Persson som sitter tvärsöver bordet.
På måndagskvällar är det tävlingsbridge i Powerhusets källare. Då brukar det komma lite mer folk. Men pensionärsbridgen på torsdagseftermiddagarna är också uppskattade, även om gänget kring bordet gärna hade sett lite nya förmågor.
– Det har ju varit ett problem länge, det är inga yngre som vill komma och spela. Det är fler som försvinner än det är som fyller på underifrån, säger Lennart Stenkvist.
Ett problem är kanske tröskeln att ta sig in i bridgevärlden. Spelarna försöker lära tidningens reporter grunderna, men det mesta flyger över huvudet.
Hur lång tid tar det att lära sig bridge?
– Ett bra tag, man får vara beredd på att få stryk i några år. De flesta kastar in handduken tyvärr, säger Lars Samor, som spelar tillsammans med Lennart.
– Men vi har väldigt trevligt här, fortsätter Marianne Nylund.
Gnesta bridgeklubb har drygt 30 medlemmar och grundades 1947. Nästa år är det alltså dags för 75-årsjubileum.
Powerhuset är pensionärsföreningarnas gemensamma högborg i Gnesta.