Från början sades det att spelarhotellet som de senaste månaderna fungerat som härbärge var uthyrt två eller tre helger under perioden, och att de som skulle flytta in där skulle bli tvungna att utrymma lokalerna vid de tillfällena. Det visade sig dock handla om betydligt fler helger än så.
– Det var väl så att de inte riktigt hade koll, säger Ingrid Jerneborg Glimne, som i sin tidigare roll som ordförande för Röda Korset Gnesta skötte kontakterna med hockeyklubben som äger byggnaden.
Hyran har betalats av sammanslutningen Gnesta humanitet, där förutom Röda Korset även Frustuna församling och frikyrkorna i Gnesta ingår. Ingrid Jerneborg Glimne tycker att det är tråkigt att de boende varit tvungna att flytta ut.
– Då har det varit lite mankemang. Vi har försökt hjälpa till och köra dem och så har de hittat boende genom Gnesta solidaritet, säger hon och påpekar att samarbetet varit gott och att gruppen av solidariserande Gnestabor varit en enorm tillgång.
Ragnhild Mao som är engagerade i Gnesta solidaritet är en av dem som hjälpt till att ordna sängplatser när spelarhotellet behövt utrymmas. Ibland har Georgetta Vasile och hennes vänner fått bo hos privatpersoner i Gnesta, berättar Ragnhild Mao, men ibland har de åkt till Södertälje för att sova i tält.
– Okej, de betalar ingenting för att bo där, men de har bara fått göra det om ingen viktigare behövt stället. Det känns som en tråkig attityd som de här människorna råkar på ganska ofta, säger hon, samtidigt som hon påpekar att det är väldigt bra att härbärget funnits.
Ingrid Jerneborg Glimne säger att hela arrangemanget fungerat förvånansvärt bra, där det förvånansvärda ligger i att det inte varit några störningar från utomstående.
– Det var ju många som var oroliga att det skulle vara folk som kom dit och trakasserade och så där, säger hon.
Den 30 april går hyreskontraktet ut och från Gnesta humanitets sida finns inga planer på att fortsätta.
– Vi tyckte att det var viktigt att göra det här under de kalla månaderna, av humanitära skäl, säger Ingrid Jerneborg Glimne, och påpekar att det aldrig varit att se som en permanent lösning.
Vart de boende ska ta vägen sen är det ingen som vet.
– De frågar oss i Gnesta solidaritet: vad händer nu? säger Ragnhild Mao.