Under vintern har SN vid flera tillfällen rapporterat om brister inom äldrevården i Gnesta kommun. Artiklarna har väckt starka känslor och i går kallade socialnämnden, under ledning av ordföranden Birgitta Brus, till en frågestund på Elektron. Uppslutningen var god och många tog chansen att ställa sina frågor till kommunens representanter som bestod av socialnämndens presidium, socialchefen Marja Kammouna, medicinskt ansvarig sjuksköterska Erika Bälldal och kvalitetsutvecklaren Anita Johansson.
Stundtals var stämningen ganska hård och många ifrågasatte hur det kunde gå så lång tid utan ett fungerande trygghetslarm innan något gjordes på Liljedalshemmet.
–Jag är fundersam över hur man hanterar det hela. Det är ju bara att sätta igång när det inte fungerar. Är det fel på bilen så gör man något, det här är viktigt! Det är våra nära och kära som behöver hjälp, säger Ulf Uddberg, en av besökarna.
En stor del av mötet kom att kretsa kring att ingen från kommunen bett om ursäkt för det som inträffat på Liljedalshemmet.
–Det är viktigt att när det påtalas en brist att man erkänner det och gör ordentliga undersökningar hur det kan komma sig. Och att man kan erkänna att det finns brister, säger Lena Staaf (V).
Också Majken Strömbäck från PRO Gnesta stämde in i skaran som önskar en ursäkt.
–Har ni pratat med någon anhörig till en boende på Liljedalshemmet? Vet ni hur svårt det kan vara att gå ifrån? Nog är det ingen som slagit ihjäl sig men saker har hänt. Ni borde kunna säga att ni gjort en felbedömning. Jag gör fel i mitt arbete och du i ditt. Erkänn att ni gjort en blunder. Då kanske de anhöriga kan förlåta er, säger hon.
Men det var inte bara ris. Carl-Gustav Olsson har själv bott på Liljedalshemmet under en kort period.
–Jag kom dit från lasarettet i Nyköping. Det första jag la märke till var att larmet saknades och att personalen sprang som skållade råttor mellan alla som behövde hjälp. Men jag känner stor tacksamhet för alla som jobbar så intensivt som man gör där borta. Jag har också hjälp av hemtjänsten och den är förnämlig.
–Det är bättre att få muntlig information än genom skräckartiklar i tidningen, säger han beslutsamt.