En kvinna i 70-årsåldern bosatt i Gnesta drabbades i somras av känselbortfall på ena sidan, mungipan hängde och hon var svag i ena handen. När symtomen plötsligt förvärrades, hon förlorade kraften helt i den drabbade handen och började tala sluddrigt misstänkte anhöriga en stroke.
De tog sig då till Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, eftersom det ligger närmare hemmet i Gnesta än vad sjukhuset i Eskilstuna gör.
I Huddinge träffade de en läkare som nekade henne akut undersökning av huvudet. Enligt anmälan ska läkaren ha sagt att inte ens sjukhusets egna patienter får datortomografi eller magnetkameraundersökning akut. Hon uteslöt stroke eftersom det hade gått mer än fyra timmar sedan symtomen uppstod och remitterade i stället till Eskilstuna onkologavdelning.
Dagen därpå tog sig kvinnan till akuten i Eskilstuna. Där ansåg en läkare att hon skulle utredas neurologiskt, men skallröntgenavdelningen hade hunnit stänga och ingen neurolog fanns att uppbåda. Kvinnan borde läggas in för observation, ansåg läkaren, men inga slutenvårdsplatser fanns på hela sjukhuset och kvinnan blev sittande i väntrummet i över sju timmar.
Under tiden förvärrades hennes tillstånd, benen vek sig och hon fick ingen brits. Enligt anmälan sa personalen på den överfulla akuten att "det finns faktiskt fler patienter här än ni".
Då gav kvinnan och hennes dotter upp och körde i stället till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där gjordes en akut skallröntgen och kvinnan lades in på akut strokeavdelning och övervakades i väntan på svaret. En stroke konstaterades och kvinnan blev kvar i två veckor för behandling. Hon har än i dag sviter efter sin hjärninfarkt.
Anmälaren skriver att de under två dygn kört 40 mil och tagit sig till tre sjukhus akutmottagningar, upptagit tid för en mängd vårdanställda och dessutom själva utsatts för enorm stress och frustration.
Inspektionen för vård och omsorg ska nu granska fallet.