– Vad tycker ni om det här då? Alla synpunkter är bra eftersom det här är så nytt för oss.
Det är måndag kväll och avslutning för supportgruppen för diabetiker. Diabetessjuksköterskan Ewa Jonsson-Isenius kastar ut sin fråga i grupprummet Lugnet på Gnesta vårdcentral. Egentligen ska hon och kollegan Paula Hedberg Gustafsson vara tysta, deltagarna ska själva få prata genom att använda sig av förslag på samtalspunkter.
– Jag tycker det här är bra, jag känner mig friskare också, säger Anita Larsson som är med i gruppen.
Runt omkring stämmer flera personer in. Viss kritik hörs dock, bland annat efterfrågas det fler praktiska övningar och mer kostråd. Själva idén med stödsamtal i grupp är inte ny, i dag utnyttjas den inom många olika områden i sjukvården. Men att ge stöd till diabetessjuka på det här sättet hör inte till vanligheten. I Gnesta samlades totalt tio personer i den första gruppen under fem träffar.
– Det har nog gått bra, deltagarna har ju ändå vågat prata väldigt fritt, säger Paula Hedberg Gustafsson.
Är tanken att det här ska ersätta tidigare metoder?
– Nej, det tror jag inte. Tidigare har vi inte haft grupputbildning, men Nationella riktlinjer (läs: från Socialstyrelsen) sätter gruppbaserade utbildningsprogram för diabetiker ganska högt. Den mer traditionella varianten är då föreläsningar men det kan även vara gruppsamtal. Sedan ersätter förstås inte det här besöken hos en diabetessjuksköterska.
Under hösten kommer supportgruppen följas upp med enkäter för att se hur det gått. Deltagaren Hans Dellwik menar att konceptet sfungerat över förväntan.
– Det är bra att vi alla är i samma situation, eftersom då kan vi utbyta erfarenheter, säger han.