Det är fem scener som spelas upp. Vad är verklighet och inte när vi tillbringar allt mer tid i virtuella rum? Kan ständig kontakt och uppkoppling vara något negativ eller till och med destruktivt?
I en diskussionsgrupp är de nio elever, alla har Facebook. Det är bara någon som tror att de skulle kunna klara av att helt stänga ner.
Niondeklassarna Gustavo Donoso, Liv Björk och Vanna Pettersson säger att de är inne på sociala medier varje dag.
Vad använder ni sociala medier till?
– Det är bra att ha när man har tråkigt. Då kan man alltid kolla vad som hänt, säger Gustavo.
Under gruppdiskussionen säger de flesta av eleverna att det kan vara lättare att vara ärlig när man inte står öga mot öga. Sidorna blir ett rum där känslor kan uttryckas lättare. Facebook gör det enkelt, med bara ett knapptryck kan du visa om du uppskattar det något delat med sig av. Och att avstå, att inte trycka på "gilla-knappen" eller svara på ett sms tillräckligt snabbt, kan ses som en förolämpning. Tonen kan därför lätt bli hård. Speciellt i kommentarsfälten i de sociala medierna.
– Någon kommenterar något och så lägger sig någon annan i som inte alls håller med, säger Vanna.
– Folk tänker nog inte riktigt på vad de skriver och att det faktiskt syns. Det händer att folk säger för mycket, tillägger Gustavo.
Av flera anledningar säger trion att de tröttnat lite på just Facebook. De tre niondeklassarna menar att kompisars skrivande lätt kan gå över styr.
– Man tröttnar om någon alltid uppdaterar deppiga saker till exempel, säger Vanna.
– Eller när något skriver allt som hänt, hela tiden, fyller Liv i.
Liv, Vanna och Gustavo tror att många uppdaterar statusar på sociala medier för att visa att man är någon, för att skryta lite. Många lägger ut bara positiva saker.
– Då känns det som att de kanske inte har det så bra egentligen, säger Vanna.
De tre skaffade Facebook redan i sexan men säger nu att man nog egentligen bör vänta tills man blir lite äldre.
– Skaffar man det senare är man mer mogen och kan hantera det. Då skriver man inte lika lätt saker som man kan ångra, tror Gustavo.