"Jag är den tjuv som snodde din cykelkorg." Så börjar ett inlägg i en Facebooksgrupp. Det är skrivet av en Johan som ångrar sitt tilltag i vad han beskriver som en pressad situation.
På fredagseftermiddagen cyklade Johan till Gnesta pendeltågstation, han skulle till Stockholm för att hälsa på sin son. Johan låste cykeln vid stationen och hans egen cykelkorg hängde stadigt kvar på pakethållaren.
När han kom tillbaka efter helgen var korgen borta.
– Jag fick panik och visste inte hur jag skulle få med mig alla mina saker, säger han till tidningen.
Johan var på väg till jobbet och i bagaget hade han mat för en vecka, dator och sin fiol.
– Jag tänkte ’vad ska jag göra?’. Jag försökte komma på något fiffigt men mitt jobb ligger långt bort och det enda sättet att ta sig dit är att cykla. Jag har ingen bil, så till slut fann jag ingen annan lösning och tog cykelkorgen.
Han berättar att samvetet gnagde i honom, han fick panik och ångest.
– Jag skäms jättemycket för att jag tog någon annans cykelkorg. Det kändes som att jag inte hade något val.
Först tänkte Johan att han skulle lämna tillbaka korgen vid cykelstället på Gnesta station, men han tänkte att den kanske skulle bli stulen igen. Det var då han la ut sin efterlysning på Facebook och erkände gärningen.
– Det finns ju roligare saker att bli känd för än en stöld, säger han.
Och han söker fortfarande ägaren.
– Jag mår jättedåligt och vill gärna att ägaren hör av sig till mig, säger han.
Den egna cykelkorgen hittade han senare.
– Den låg på backen, någon hade bara slängt runt och lekt med den, helt i onödan, säger Johan.
Tidningen har pratat med Johnny Rydin, gruppchef på avdelningen för mängdbrott vid polisen i Nyköping.
Hur vanligt är det att man erkänner att man stulit något?
– Generellt hör det till ovanligheten att någon erkänner ett brott. Jag kan inte se att det är något dåligt med det. Sedan vet man aldrig hur målsägaren uppfattar saker och ting, säger han.
Vilka fördelar och risker är det med att lägga ut erkännanden på Facebook?
– Just med sociala medier vet jag inte riktigt, man får själv avgöra vad man tycker känns bra. Man kan bli lite utsatt på nätet, men å andra sidan kanske det här var ett bra alternativ för att komma i kontakt med ägaren, säger Johnny Rydin.
Johan heter egentligen något annat.