Valdemar, 12, tycker att man ska respekt för isen.
Det är april, nätterna är kalla och isen ligger fortfarande kvar på våra sjöar. De flesta isolyckor inträffar i början och i slutet av säsongen då isen antingen är väldigt tunn eller försvagad av sol och mildväder, enligt nättidningen Svenskt fiske.
Tidningen är med när Friluftsfrämjandet Östra Sörmland håller kurs i iskunskap för barn mellan 12 och 14 år.
– Man ska akta sig för mörka isar för de tar upp solen och blir mjukare, säger Emil, 13.
Barnen börjar sin dag på Klemminge strand för att lära känna det föränderliga materialet. Is. Turen går genom skogen och sedan över isen på Stora Kvarnsjön mellan kobbarna.
Kjell Hellsten, ledare för Friluftsfrämjandet, har en alldeles särskild känsla för is. Han har vistats på naturisar i över 50 år och hugger med ispiken genom snön för att se att det frusna vattnet är hållbart nog att gå på. Kulörerna är det han ser efter, men det är ispiken som avgör hur underlaget är.
– När isen börjar bli porös ska man akta sig, säger han och gör ett slag med ispiken på den hårda ytan.
Det finns många nyanser av is, den kan vara vit av snö, bubblig, genomskinlig och alldeles svart. Barnen har fått lära sig känna igen is. Is som ser ut som slush, grynig och vattnig, är direkt olämplig att gå på.
Det var just en sådan is som Valdemar, 12, åkte rakt igenom för en dryg vecka sedan.
Kjell Hellsten visar förrädisk is.
Han stod vid Frösjöstrand med några kompisar.
– Isen såg ut som äppelmos vid kanten, jag trodde den skulle hålla så jag hoppade ut, säger Valdemar.
Han berättar hur chocken av det kalla vattnet kändes som en stöt, hur han ryggade bakåt och snabbt lyckades komma upp. Det visade sig att han bottnade och vattnet gick till bröstet, förklarar han. I dag vet han bättre, säger Valdemar och visar upp sina isdubbar som hänger runt halsen.
I dag har barnen fått testa på att dra sig fram på isen med isdubbar.
– Det är lite tungt att dra sig över isen med dubbar, säger Elli, 11.
Elli, 11, är fascinerad av is.
På frågan om vad de har lärt sig under dagen svarar Emil snabbt:
– Man ska aldrig gå ut på isen ensam, det är det viktigaste. Sedan ska man ha ispik, isdubbar och en räddningslina, säger han.
Vid sista anhalten händer något.
Det mullrar under fötterna och plötsligt ger isen vika. Allt går mycket fort, barnen hoppar upp på land och kvar finns ett pussel av stora skärvor av is.
– Vi skulle inte stått så många på samma plats, konstaterar Kjell Hellsten.
Kursen avslutades med att isen brast på riktigt. Här visar Elli hur tunn isen är.