Nu tränar han mer för välbefinnandet än för att vinna.
Fyra timmar och fjorton minuter blev segertiden i Vasaloppet 1984, där tvåan kom i mål mer än en minut efter vinnaren, den då 25-årige Hans Persson. Ytterligare tre gånger fullföljde han sedan loppet.
– Det är en enorm känsla när man kommer i mål. Euforin och känslan på upploppet får en att känna att man har presterat och att man klarade det, säger Hans Persson.
1989 åkte han sitt sista Vasalopp, men extremkonditionsutmaningarna har fortsatt med sju maratontävlingar i Berlin och fem varv på den 30 mil långa sträckan på cykel i Vätternrundan.
– Jag gillar det, men jag har inte samma behov av att tävla längre, absolut inte.
Nu går träningen mer ut på att motionera för att må bra.
– Det är väldigt skönt att komma ut i skidspåren och jag åker gärna ensam. Det är en njutning och det blir som en meditation.
Inför Vasaloppet beskriver Hans en uppladdningssträcka som sträckte sig över åtta år där långa uthållighetsprövande pass varvades med mer högintensiv träning. I år kommer loppet bara köras av elitmotionärer och för att ta hem vinsten krävs minst sagt en del förberedande träning.
Det var i Moraparken som Hans Persson kände att det skulle gå vägen, när personen som låg tvåa var mer än en minut längre bak.
– Det bygger på att man har skött grundträningen. Våga skaffa ett par rullskidor och kör längre pass på 2-3 timmar i alla fall en gång i veckan och träna bål och överkropp. Då lär man kroppen att jobba under lång tid. Jag äter vanlig kost, men brukar ladda upp med rödbetsjuice – magen måste också tåla loppet, säger Hans Persson.
När snön ligger kvar på backen och minusgraderna håller i sig åker han gärna ut i skidspåren vid Hagstumosse. Enligt orienteringsklubben som drar spåren är det populärt och ett hundratal motionärer rör sig varje vecka i spåren.
– På helgerna är det mycket folk men det har också varit mycket folk ute under lunchtid, säger Stefan Carlsson, ordförande för Klemmingens orienteringsklubb.
Varje vecka besöker ett hundratal personer skidspåren vid Hagstumosse.
För att dra fram spåren använder klubben sig av en snöskoter som drar en spårkälke – ett arbete som tar drygt två timmar per gång.
– Nu kan vi ändå se 30-40 personer som är ute samtidigt i alla åldrar. Det är många som tycker att det är bra att det finns och som är glada över det.
Numera finns det vallningsfria skidor, så tipsen om bästa vallningen ser ut att ha gjort sitt.
– Ta med dig ett par skidor och var bra klädd, säger Stefan Carlsson.