I flera år har virusforskare flaggat för riskerna för en global pandemi, utan att få något gehör hos varken allmänhet eller beslutsfattare. På samma sätt viftar, larmar och varnar vattenforskare runtom i världen just nu för den globala vattenbristen, som innebär en minst lika stor kris för mänskligheten som den pågående coronapandemin.
Det menar Henrika Thomasson, kommunikationschef på vatteninstitutet SIWI. Hon tog nyligen upp liknelsen i Sveriges radios programserie "Kampen om vattnet", som sänds i P1.
– Vi människor är inte särskilt bra på exponentiella förändringar. Vattenfrågan ändras långsamt, sedan plötsligt passerar man en tipping point och vattnet tar slut, då blir det katastrof.
SIWI lobbar främst för att lyfta vattenfrågan globalt, men Sverige är inget undantag. Sjunkande grundvattennivåer på Gotland och i sydöstra Sverige har aktualiserat ämnet, inte minst i Gnesta kommun som haft bevattningsförbud i över två år. Men frågan behöver komma ännu högre upp på agendan, menar Henrika Thomasson.
– I Sverige är vattenfrågan ganska utspridd på en mängd olika myndigheter och departement. Vattentäkter är ofta helt oreglerade och vi saknar en genomtänkt prissättning på vatten. Det finns inget samlat grepp om frågan.
I dag, med facit i hand, är de flesta överens om att det var en dålig idé att montera ner beredskapslager med till exempel skyddsutrustning. Det är dock få politiker som vill lägga pengar på saker som inte syns och går att plocka politiska poäng på. Samma tänk präglar politiska diskussioner kring investeringar i vatteninfrastruktur, som ofta kostar enorma summor, säger Henrika Thomasson.
Vad tror du skulle krävas för att politiker skulle ta vattenbristen på allvar?
– Att det plötsligt inte kommer något vatten ur kranen någonstans i Sverige. Om någon kommun skulle säga att nu får man bara vatten mellan klockan tre och sex, som man gör i Katmandu, skulle det såklart få dramatiska konsekvenser.
I Sverige duschar vi i och dricker i genomsnitt 140 liter per dag. Men räknar man med vattenåtgång för allt vi konsumerar, som mat, kläder och konsumtionsvaror, går det åt hela 3 000 liter per person och dygn.
– Vatten är en knepig fråga eftersom den både är global och superlokal, konstaterar Henrik Thomasson.