Det hade förmodligen varit bättre att bygga ett helt nytt badhus i Nyköping, och under tiden behålla det gamla vid Hjortensberg, anser Mille Örnmark.
– Om man byggt nytt parallellt med det befintliga hade ju medborgarna i Nyköping haft tillgång till ett varmbadhus, säger han.
– De stora förlorarna i den här affären är de som lärt sig att simma och relaxa i badhuset. Nu tar det kanske tre eller fyra år innan Nyköping får inomhusbad igen, tänk vad en femåring i dag förlorar i vattenvana under de åren, säger Mille Örnmark.
De flesta svenska badhusen byggdes under efterkrigsstiden på 1950- och 60-talet. De har slitits hårt och åldras mycket snabbare än vanliga hus, trots det tycks varje badhusrenovering komma som en överraskning för beslutsfattarna i Sverige. Mille Örnmark har tidigare sagt att han blivit utslängd från kommuner när han hävdat att det blir billigare i längden att bygga nytt istället för att renovera gamla utslitna badhus.
– Det största problemet är att det ofta inte finns kontinuitet mellan beställaren kommunen och utföraren, byggentreprenören. I Tyskland, exempelvis, finns det bara två eller tre byggentreprenörer som är specialister på badhus. De använder samma underleverantörer och bygger anläggning på anläggning och gör inte om samma fel två gånger, säger Mille Örnmark.
– I Sverige däremot är varje objekt unikt, beställaren bygger kanske bara ett badhus i sitt liv.
Trots att Mille Örnmark varit inkopplad som sakkunnig i Hjortensbergsprojektet har han ingen uppfattning om hur stor slutnotan kan bli.
– Men jag vet att det är dyrt att bygga för billigt. 50 miljoner kronor mer eller mindre i ett sådant här projekt är egentligen irrelevant. Det handlar om att bygga miljömässigt rätt och få ned energiförbrukningen. Det blir en gigantisk skillnad i kostnad om energiförbrukningen kan halveras, säger han.