Det var vid niotiden på kvällen förra lördagen som Annelie Andersson kom tillbaka till huset i Hälleforsnäs efter en dag i Ärla. Hon såg direkt att någonting inte stämde.
– Jag har haft fiskarna sedan de var små och när jag kommer hem brukar de komma fram till kanten och kan äta direkt ur min hand. Så tama har de blivit, säger Annelie Andersson.
Men den här kvällen kom inga fiskar fram och när Annelie Andersson såg sig omkring upptäckte hon att håvarna, som vanligtvis står placerade vid trappen, låg slängda på gräsmattan, att flera stenar hade kastats ner i dammen och att syrestenarna inte var på den plats de borde.
– Dammen var helt nedlusad med stenar och jag fick panik. Fiskarna kunde ha slagits ihjäl.
För Annelie Andersson har fiskdammen på tomten i många år varit hennes stora intresse. Guldfiskarna och koikarparna har blivit allt fler genom såväl inköp som förökning. Hon vet inte exakt hur många fiskar hon hade innan skadegörelsen, men hon uppskattar att mellan tio och femton av hennes största koikarpar stals den där lördagskvällen.
– Det känns förjäkligt. Om de hade slagit in en ruta på huset och stulit en platt-tv eller maskiner hade det känts mer som en normal grej. Det här är så sjukt, jag förstår inte meningen med det.
Händelsen i lördags har gjort att fiskarna inte längre vågar komma upp till ytan när någon närmar sig dammen.
– Fiskarna är som mina familjemedlemmar och jag har byggt upp ett förtroende med dem. Men nu litar de inte på mig, säger Annelie Andersson och visar hur fiskarna blir stressade när vi närmar oss dammen.
Håvarna var fortfarande våta när Annelie Andersson kom hem så hon misstänker att tjuvarna precis hann lämna gården. Hon har svårt att förstå motivet bakom stölden och vandaliseringen.
– Det är en fin fisk så kanske är det någon med samma intresse. Eller så är det ren förstörelselusta.
Annelie Andersson och hennes man ska nu investera i övervakningskameror och bygga om dammen så att det blir svårare att plocka upp fiskarna.
– Det är så sjukt att man ska behöva göra det, säger hon.