"Folk får gärna vara engagerade och tycka till, men man ska komma ihåg att ingen annan nog ens skulle fundera i de banor som vi gör", säger Mari Fredberg.
Från att ha varit stall och ridhus, till att fungera som arbetarbostäder, bibliotek och privatbostad. Den pampiga byggnaden på Styckgjutarvägen hade fyllt många funktioner innan den slukades av lågor för knappt ett år sedan.
Sedan branden har ruinerna gapat tomma. Men nu ska Stallet byggas upp igen, vilket Hälleforsnäs allehanda nyligen berättade om.
När de tidigare ägarna fått besked om att försäkringspengarna inte ens skulle täcka rivningen av deras nedbrunna hem, ställde de frågan till Mari och Stefan Fredberg: Ville de ta emot ruinen som gåva?
– Jag titulerar mig själv som galen, säger Mari Fredberg.
Trots sina skyddsskor kliver hon med varsamma steg fram över tegelsten och glas.
Till saken hör att paret Fredberg driver ett rivningsföretag och en byggnadsvårdsbutik. Med återbruket som drivkraft ser de till att ta tillvara på allt från tegelstenar, till dörrar och fönster när de river. I den välfyllda butiksladan vid Stav säljer de mycket av det de räddat, men nu ska det också användas för att bygga upp det som en gång var ett av bruksortens mest pampiga landmärken.
Att tacka ja till gåvan var inte självklart. Efter att ha förhört sig om både kommunens och Länsstyrelsens eventuella intresse i projektet, gjorde de ändå just det. Kanske blir det deras livs affär?
– Antingen blir det, eller så blir det motsatta, säger Mari Fredberg och skrattar.
Hon får syn på något som liknar en ljusstake och arbetar sig fram över rasad fyllningsmassa bestående av bland annat tegel och ingjuten slaggsten.
Byggnaden fotograferad 2007. Här syns den sida som vetter mot bruksområdet.
Planen är att bygga upp exteriören i samma form som tidigare, med en huvudbyggnad och två symmetriska flyglar. Första prio är få på ett tak innan nästa vinter, men utöver det finns inga fasta tidsramar. Paret är egentligen redan fullt sysselsatta av de egna företagen, som förutom redan nämnda verksamheter, också innefattar ett ekologiskt lantbruk med avel och produktion av nötkött.
Den eldhärjade dekorativa hästvagnen hintar om platsens historia. "Just ja, där kan jag få användning av den där stallyktan jag höll i härom dagen", säger Mari Fredberg när hon får syn på den.
Exakt hur byggnaden ska användas är inte bestämt. Kanske blir det privatbostäder, kanske ett vandrarhem? I nuläget handlar det mest om att staga upp väggar och andra konstruktioner som annars riskerar att rasa och att ta tillvara på det material som går att återanvända.
Genom de nu tomma fönstergluggarna skymtar bruket, Stora villan och Bruksjön.
– Här tänker jag en stor upphöjd uteplats i sten där man kan ta en kopp kaffe eller en öl, säger Fredberg.
"Vi funderade ett bra tag på det här. Vi insåg hur mycket jobb det är. Vi har materialet och maskinerna, det är bara tiden som kan vara ett problem. Men risken är att vi hade ångrat oss om vi sa nej."
De har ett stort ölintresse och en egen humleodling. De drömmer om att börja brygga och fantasin om att matcha ölet med grannverksamheten Jürss mejeris ostar, ligger nära till hands.
– Vin har sin lilla palett av smaker, med öl är det mycket större, det är mer spännande, säger hon.
I husets hjärta har regnet suddat ut den väggmålning som först verkade ha klarat sig när branden ödelade i stort sett allt annat. Tittar man noga i det ena av de övre hörnen skymtar något som skulle kunna vara en av bruksarbetarna som Allan Egnell målade 1916.
"Tänk en stor stenterass där man kan sitta och titta på bruket och dricka en god öl", säger Mari Fredberg.
Många verkar ivriga att såret som i dag är Stallet snabbt och mirakulöst ska få läka. Att riva ruinen hade varit det snabbaste alternativet, men Mari och Stefan Fredberg ser ett större värde i att försöka återskapa byggnaden än att städa tomten ren. Tiden och pengarna blir deras största utmaning.
Vad känns roligast med projektet?
– Tanken på vad det ska kunna bli, säger Mari Fredberg.