"Jag älskar Sverige. Jag skulle aldrig vara lika lycklig i ett annat land. Här har jag inte upplevt någon rasism och alla är så snälla", säger Turkan Dagdeviren.
– Hälleforsnäs kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Turkan Dagdeviren går med vana steg på den slingriga stigen vid kanten av Brukssjön. Sedan hon, maken Ilker och deras två söner kom till Sverige för nästan två år sedan har den sörmländska orten varit deras hem.
– Det finns inte bara en utan två sjöar här! Det är otroligt, säger hon och slår ut med händerna.
Hon beskriver sin uppväxt i Turkiet som fin och både hon och hennes man var ambitiösa studenter från tidig ålder. De studerade vid prestigefulla universitet och efter att ha arbetat ett år på utrikesdepartementet fick de båda erbjudande om att flytta till Saudiarabiens huvudstad Riyadh för att arbeta som diplomater.
– Jag ville representera mitt land, det var min främsta drivkraft, säger Turkan Dagdeviren.
Året var 2013 och hon bröt historisk mark som den första kvinnliga diplomaten från sitt hemland. Anledningen till att det var möjligt var just att båda äkta makarna skulle arbeta där.
– Men det var väldigt svårt att utföra jobbet där. Det gick inte, säger hon och fortsätter:
– För min man gick det bra, men jag fick göra arbetsuppgifterna som man kunde göra från kontoret. Jag skötte olika skrivelser och de turkiska medborgarnas passansökningar. Men jag kunde inte arbeta som diplomat på riktigt.
Diplomatkvarteret blev som en fristad. Där kunde Turkan röra sig fritt, till skillnad från i övriga samhället. Exempelvis att lämna barnen på förskola krävde noga planering – hon fick inte köra bilen dit, och han fick inte gå in i byggnaden eftersom det var en arbetsplats för kvinnor.
– Jag respekterar deras kultur, men jag anser inte att det är ett lämpligt land för en kvinna som vill ha ett aktivt arbetsliv och vardag, säger hon diplomatiskt.
Trots svårigheterna de upplevde flöt vardagen på och de drömde om nästa karriärssteg. Till en dag 2016.
Ett kuppförsök skedde i hemlandet och paret Dagdeviren fick sina diplomatpass indragna. Än i dag vet hon inte säkert varför. Men att starta om livet på nytt i Turkiet blev, efter flera års försök, för svårt och det fanns en hotbild mot paret. Så de flydde till Sverige – och hamnade i Hälleforsnäs.
För snart tre år sedan slopades körförbudet för Saudiarabiens kvinnor.
Hit kom de för ett och ett halv år sedan. I väntan på besked från migrationsverket har de skapat en vardag där pojkarna går i skola respektive förskola och Turkan och Ilker har läst svenska på Åsa folkhögskola. Nu är det äntligen dags för nästa steg.
I början av året kom nämligen beskedet som återigen förändrade allt: beskedet om uppehållstillstånd och flytt till Lund.
I dag går flyttlasset och så snart de är på plats ska Turkan, som nu får ett personnummer och möjlighet att söka utbildningar, läsa de svenskakurser som krävs för att sedan kunna söka till socionomprogrammet på universitetet.
Hon pratar om tålamod och tacksamhet, men är orolig bland annat för hur familjens resa påverkar sönerna.
– Ibland blir jag stressad över att tiden går, det kan kännas hopplöst att bli äldre och behöva starta om livet så här. Men då tänker jag istället på hur tacksam jag är över att ha fått den här andra chansen.
Men nu kan hon, för första gången på länge, måla upp en bild av hur livet ska se ut om ett par år:
– Jag vill jobba inom socialtjänsten och hjälpa andra, kanske gamla människor, kanske barn? Jag älskar att se människor läka, det är min största drivkraft.