Roger Yderbo är distriktschef på Silja line, och sedan årsskiftet även assisterande tränare i Norrköpingslaget Sleipner. För två år sedan började den prövning han har gått igenom.
– Allting startade i mars 2014. Jag hade en period då jag hade varit lite tröttare än vanligt. Jag var på hemväg från Tallinn med en gruppresa då jag fick som en attack. Jag tappade synen, talförmågan och kraften i benen bara på ett ögonblick, berättar Roger Yderbo.
I dag är han glad och tacksam över att forskningen finns och därmed en medicin som har fått allt i schack igen.
– Jag har cancer, men är inte cancersjuk, säger han.
Turerna var många efter den där marsdagen för två år sedan. Roger visade sig ha en tumör i huvudet. Den opererades bort i juni 2014. Vad för sorts tumör han drabbats av var fortfarande okänt. Läkarna hade kontakt med Lund, Karolinska och sökte även svaret med hjälp av Mayokliniken i Texas.
– Det är den största cancerforskningsklinik som finns.
Roger fick strålning varje dag från augusti till oktober.
– Hösten gick, det gick bra, fortfarande ingen diagnos. Sen i februari 2015 började jag få lite värk och stelhet i ryggen. Jag tänkte om jag inte hade tränat tillräckligt. Vi åkte ner till Österrike och var där en vecka. Ryggvärken ökade. I april kom jag hem från en resa till Tallinn. Då gick det inte längre.
Det visade sig att cancern hade spritt sig till ryggmärgen.
Nu letade läkarna efter en mutation i en gen som spritt sig till andra delar av kroppen.
– Den kan man inte operera bort. Den hade jag. Då tog de bort cytostatikan och frågade om jag ville prova en ny medicin.
Roger sa ja, och började ta den nya medicinen.
– Jag har en genförändring eller mutation som kallas BRAF. Vi är sju i världen som har den här diagnosen. Jag tror inte det finns någon mer i Sverige.
Tafinlar är namnet på mirakelmedicinen han fick, och som gjort att han kommit åter till sitt vanliga liv. Den bromsar och kapslar in tumören.
– Jag tar två tabletter två gånger om dagen. De ser inte mycket ut för världen.
När han kom hem från sjukhuset fick han specialistsjukvård i hemmet, SSIH.
– Värken var ofattbar ett tag. Jag käkade en mängd värktabletter och hade morfinpump på natten. Det fick bort värken. Så småningom började värken avta. I dag har jag ingen värk alls. Allt har gått otroligt bra. Jag går på kontroll var åttonde vecka.
Roger Yderbo betonar forskningens roll i att denna medicin har utvecklats.
– Innan det här hände satt jag och tittade på de där galorna som samlar in pengar och gav inget. Nu är jag givare. Gåvor och galor som folk skänker pengar till gör skillnad.
Han har delvis förändrats som människa av det han gått igenom.
– Framför allt värdesätter jag familjen mer. Man blir allvarligare på ett sätt. Vissa saker är mer viktiga och andra är mindre viktiga. Jobbet är inte lika viktigt i dag. Jag har hittat en balans med mer tid för återhämtning.
Roger har gått regelbundet hos en kurator för att bearbeta allt han varit med om. Han tycker att det har varit bra.
– Jag förstår inte att jag har varit så sjuk. Jag får återberättat av familjen.
På frågan vad han tänker om att han är en av sju människor i världen med denna diagnos och som har blivit hjälpta av den nya medicinen säger han:
– Den tanken är så stor... Att jag hamnat så pass fel och kommit så pass rätt... Den tanken har jag varit vid, den blir för stor för att förstå.