När byborna fick information var asylboendet redan klart. Entreprenören Michel Issa hade tecknat avtal med Migrationsverket och över hundra personer hade flyttat in i det tidigare radhusområdet.
Många var oroliga över vad som skulle hända i den östgötska idyllen. En del var rent av fientliga. Inger Jansson minns att någon höjde sin stämma och sa att han flyttat till Hävla "för att komma ifrån allt det där."
– På stormötet förstod jag att det skulle kunna bli trassel om vi inte gjorde något, säger Inger.
Hon och väninnan Maggan bestämde sig för att virka bort rädslorna. De ordnade syjunta.
Syjuntan har fört samman asylsökande och kvinnor från samhället. En gång i veckan är det fika, pyssel och prat öppet för alla. Folk har delat med sig av sina restgarner och tygstuvar och Migrationsverket har lämnat bidrag till inköp av sybehörsgrejor och pysselmaterial för barnen. Vid syjuntekvällarna en gång i veckan har det knutits band mellan asylsökande och bofasta. Tillsammans har de bland annat ordnat jul- och påskkalas med mat från olika kulturer.
Invånarna i "Kenoro Camp" har flytt undan krig och förföljelse. Just nu kommer många från Syrien. De saknar i princip allt när de kommer till Sverige.
– Många runtomkring har skänkt kläder och leksaker. Nu finns det kläder även för dem som kommer senare, säger Inger Jansson.
Rolf Svensson parkerar sin cykel utanför villan på Tallbacksvägen. Han är i likhet med många Hävlabor i mogen ålder och hade nog en del tvivel i början.
– Det har gått bättre än någon trott. Det pratades om att det skulle bli inbrott, men det har det inte blivit. Det har blivit lite mer liv i samhället, annars är vi ju bara pensionärer som bor här.
Men en sak oroar både Rolf och Inger. Ungarna saknar trafikvett. De cyklar som galningar på bygatorna och leker med döden när de korsar genomfartsvägen mot Rejmyre.
I början var det också en del nedskräpning och det hände att de nyanlända gick in i privata trädgårdar och plockade frukt. Problemen lyftes direkt, alla fick klart för sig vad som gäller i Sverige och så var det med det.
– Man måste ju prata om saker. Då går det bra. Allt går att rätta till, säger Inger.
Hon rör sig hemvant mellan radhusen i Kenoro Camp. Hon och hennes Gunnar har själv bott här, på 70-talet då husen var nybyggda. Husen har på senare tid legat i malpåse, varit lägergård och vandrarhem. Gunnar tycker att det nyöppnade asylboendet gör Hävla till en bättre plats att bo på.
– Det är kul att se lite folk ibland, säger han.
Hur kunde det bli så bra? Gunnar och Inger säger att det är vänligt folk i Hävla. Den lilla klick som misstyckte har inte lyckats ta över.
– Det mörka har inte fått näring.
Idrotten är kittet i småorter runtom i landet. Här heter föreningen Hävla SK . Antoan Khouri från Aleppo säger inget om sina prestationer i fotbollslaget men en snabb koll i skytteligan avslöjar att han stått för en fjärdedel av lagets mål denna säsong. Fotbollen ger lindring i längtan efter frun och de treåriga tvillingpojkarna som han inte sett på sju månader. Hans uppehållstillstånd är klart och nu väntar han på lägenhet i Finspång. Då kan familjen komma och livet kan fortsätta. Det som har varit har varit.
– Vi pratar inte om vägen hit eller hur de haft det innan de kom. Jag tror de har pratat färdigt om det, säger Inger.
I ett av radhusen bjuder Hanaa Malla Mahmoud på hett arabiskt kaffe och mjuk chokladkaka. Hon och maken Mohamad är glada över att de kunnat ta barnen Tarek och Leen till tryggheten i Sverige.
– Vi tackar mycket. Jag hoppas att jag kan ordna jobb och att vi kan ge något tillbaka till Sverige, säger Mohamad.