Sex glada medlemmar från Yamaha Custom Club käkar glass och dricker läsk på Aktersnurran i hamnen. Region chefen som skulle dyka upp har tyvärr fastnat i regnet i Eskilstuna, men i Nyköping skiner solen. Stefan Ström är områdesansvarig i Sörmland för klubben som är en rikstäckande intresseförening. Han och frun Anna Ström har varit
med sedan 2009 då en kille från YCC kom fram och snackade efter att ha fått syn på deras Yamahahojar. Han talade varmt om klubben.
– Vi var på väg till Hojrock i Västervik och fick campa med YCC där. De var ett glatt och trevligt gäng och vi bestämde oss för att gå med, säger Stefan.
YCC startades 1997, då under namnet Virago Club Sweden. I dag har klubben ungefär 1 200 medlemmar över hela landet och finns i bland annat Danmark, Holland och Colombia. YCC samarbetar också med Yamahaklubbar i Tyskland och England. För några veckor sedan var gänget i Finland på YCC:s internationella träff som arrangeras varje år i olika länder. Under dagarna anordnas turer i kortege, det vill säga när många förare kör
i samlad trupp. På kvällarna är det fest och musik. Men det tummas inte på säkerheten.
– Alla regionchefer har en alkoholtestare, en likadan som polisen har, så att man kan blåsa och vara säker på att man är körbar innan man ger sig ut nästa dag. Och så har vi tydliga riktlinjer om hur man ska köra i kortegen för att undvika olyckor, säger Stefan.
Träffarna skapar kontakter och vänskapsband över hela världen. Om man ska utomlands och köra kan man höra av sig till systerklubben i landet. De möter upp på plats, visar fikaställen, fina vägar och var man kan bo billigt. När hojåkare från andra länder kom
mer till Sverige ställer YCC upp på samma sätt.
– Man tar hand om varandra, säger Stefan och tar en sked av sin mjukglass med röd sylt.
Medlemmarna delar tips och råd om man har något fel på sin motorcykel eller behöver en reservdel. Och att fika och snacka om allt och inget är en viktig del av att åka i klubb. Ofta arrangeras dagsturer med ett gemensamt kaffe stopp.
– Ja nu börjar hälsosäsongen. Man bara åker runt och fikar och fikar. Då växer magen, säger medlemmen Peter Rönnbäck både på skämt och allvar.
Trots skinnkläder och västar med ryggmärken är det sällan klubbens medlemmar råkar ut för fördomar.
– Folk är snarare trevliga och kommer fram och snackar. Många barn är nyfikna och vill provsitta hojarna.
– Fördelen med att vi har liknande kläder är att vi tittar mer på människan. Privat kan man gå på en middag där en har kostym och någon annan reflexbrallor. Så blir det inte här, man möts på samma nivå, flikar medlemmen Mikael Ohlin in.
– Det spelar ingen roll om man är gammal, ung, tjej eller kille. Alla är välkomna. Och vad man har för jobb är inte viktigt. Vi pratar aldrig arbete och man blir faktiskt förvånad när man får höra vad folk jobbar med, säger Stefan.
– Så vad jobbar du med? frågar någon Stefan.
– Jag är elektriker.
– Fast det visste vi ju, säger någon annan.
– Ja de hörs ju på namnet Ström, skojar Stefan.
Men på grund av sitt jobb kör Stefan aldrig utan en spänningsmätare i packväskan. Då kan han hjälpa någon annan motorcyklist om en säkring eller lampa har gått.
– Och så hjälpte vi killen på Gotland som hade fått punka med vår punkaspray, säger Anna.
Många i klubben kör Yamaha men man är välkommen oavsett vilket märke man kör. Klubben anordnar också rallyn och träffar tillsammans med klubben Vulcan Riders som
åker Kawasaki. Och när hojarna stått inne under vintern arrangeras avrostning tillsammans med SMC, Sveriges Motorcyklister.
– Vi kör bromsträning och övningar mellan koner. Man är ju lite ringrostig när man inte kört på ett halvår, säger Stefan.
Ute på vägarna hejar man alltid på andra motorcyklister. Gänget tror att det beror på att man vet att den andra känner samma sak för fartvinden i ansiktet. Och stannar man någonstans snackar man alltid med andra motorcyklister.
– Det är det som är så roligt med att köra hoj, att man träffar så mycket trevliga människor runt ett gemensamt intresse, säger Stefan.
Att åka motorväg är inget för YCC:arna. Helst kör de inte snabbare än 80 kilometer i timmen. Anna säger att det är de där slingriga vägarna längs kohagarna man vill uppleva.
– Man får verkligen in alla dofterna från kohagarna i hjälmen, det är en naturupplevelse, skrattar Stefan.
I sommar blir det många glasstopp och en sommarträff för klubbens medlemmar i Stefans hemtrakter Aspa. Men hur det egentligen känns att köra är svårt att förklara. Stefan menar att man måste uppleva det. Någon annan säger att det känns som att flyga. Men alla är eniga om Annas synpunkt.
– Det är en fantastisk frihetskänsla.