16-Ă„riga Malin Lindström beskrivs som en skötsam och ödmjuk tjej. SnĂ€ll, men ocksĂ„ med ett lite hett humör, som de flesta tonĂ„ringar. Den 23 november 1996 tog hon bussen frĂ„n Ărnsköldsvik till Husum för att skriva pĂ„ en uppsats tillsammans med en skolkamrat frĂ„n vĂ„rdgymnasiet. Men hon kom aldrig fram.
ââHon klev av pĂ„ fel stĂ€lle uppenbarligen, sĂ€ger hennes pappa Rune Lindström, under rĂ€ttsförhandlingarna i hovrĂ€tten för nedre Norrland.
"Fick onda föraningar"
En 44-Ärig man som friades för mordet i hovrÀtten 1998, efter att först ha dömts av tingsrÀtten, stÄr nu Ätalad pÄ nytt efter att en spermaflÀck pÄ flickans byxor matchats med hans dna. Under förhandlingarna ser den misstÀnkte inte pÄ Malin Lindströms pappa nÀr han berÀttar om sin dotter, utan stirrar bara tomt framför sig.
ââNĂ€r hon inte kom fram förstod jag att nĂ„got inte stod rĂ€tt till. Jag tog bilen och Ă„kte dit sjĂ€lv för att leta, jag har ju delvis vĂ€xt upp i Husum, sĂ€ger Rune Lindström och fortsĂ€tter:
ââDet kĂ€ndes hemskt och orovĂ€ckande. Jag fick ju onda föraningar. Inez (Malin Lindströms mamma red anm) ville inte tro att det hĂ€nt nĂ„got. Men sĂ„ ringde vi polisen morgonen efter nĂ€r hon inte kommit hem Ă€n, för dĂ„ förstod vi att nĂ„got inte stod rĂ€tt till.
Skolkamraten vÀntade
Vid en busshÄllplats utanför Konsum, den novembereftermiddagen 1996, stod Malin Lindströms skolkamrat och vÀntade med sin mamma. Hon berÀttar att bussen bara körde förbi hÄllplatsen dÀr de stod och vidare mot nÀsta. De började gÄ mot ÀndhÄllplatsen för att se om Malin Lindström klivit av senare.
ââJag kliver pĂ„ bussen och letar och hon Ă€r inte dĂ€r.
Hon uppger att inte heller busschauffören visste var hennes kompis klivit av. I stÀllet gÄr hon och hennes mamma hem för att ringa till familjen Lindström.
ââJag hade sagt att hon skulle hoppa av vid Konsum och dĂ„ skulle hon trycka pĂ„ stoppknappen efter en bro. Hon skrev ner det antingen i hanen eller pĂ„ en lapp. Jag upplevde att hon tyckte det var enkelt.
Det blir pÄtagligt hur minnen rivs upp och sorg kommer upp till ytan Àven nÀr skolkamraten avger sitt vittnesmÄl.
ââHon sĂ„g fram emot att vi skulle gĂ„ fĂ€rdigt gymnasiet. Hon ville jobba med barn, kanske pĂ„ bb eller annan barnavdelning. Hon fick mig att tycka om skolvalet som vi hade gjort, sĂ€ger hon.
PÄ mÄndag och tisdag nÀsta vecka fortsÀtter rÀttsförhandlingarna i hovrÀtten för nedre Norrland.