Roland Ekström, född och uppväxt i Eskilstuna, har varit verksam i Italien sedan 1980-talet. Han är bosatt i Rietiprovinsen drygt åtta mil från Rom.
Vid skalvets utbrott, runt klockan 03.35 lokal tid, befann han sig sex mil nordost om sin hemort, i Amatrice, en av de tre städer som drabbades allra värst av skalven. Samtliga rapporterade dödsfall hade fram till i går eftermiddag kommit just från Amatrice och de angränsande städerna Accumoli och Arquata del Tronto.
Roland Ekström var i Amatrice för att närvara vid sin pågående utställning "Incontro Con La Svezia" (mötet med Sverige) som var tänkt att pågå fram till den 28 augusti. Utställningen arrangerades i samarbete med bland annat den svenska ambassaden i Rom och bestod av 35 verk.
Galleriet ligger i markplan i ett tvåvåningshus, beläget i den gamla delen av staden, den stadsdel som i det närmaste totalförstördes. Roland sov i samma byggnad, vägg i vägg med galleriet.
– Jag väcktes av att det ramlade saker över mig. Allt skakade och taket och väggarna rasade in. Instinktivt rullade jag mig inåt väggen. Jag tror det räddade mitt liv för hela rummets mitt fylldes av bråte, säger Roland Ekström över telefon från dottern Michelas hem i Rom.
Roland Ekström, av många Eskilstunabor känd som musiker, konstnär och researrangör skadades i huvudet av fallande bråte.
Han klättrade blödande ut på gatan via en glugg ovanför dörrpartiet. Klädd i en kortärmad pyjamas stod han plötsligt mitt i ett svårbeskrivet inferno.
– Chockartat, mörkt och luften fylld av damm. Jag hör människor som skriker. Ljudet av byggnader som rasar. Panik. Kvinnor, män och barn som letar efter anhöriga. Rädslan över att gasledningarna ska explodera och obehagliga scener med skadade och döda, berättar Roland.
Han fick med sig ett par gymnastikskor, men allt annat som kamera, glasögon, telefon och Ipad blev kvar. Han berättar att han tillsammans med andra började söka sig till en öppen yta, en parkeringsplats.
Inom ett par timmar hade det upprättats en mer organiserad räddningsstation vid sporthallen, med tillgång till sjukvårdare.
Roland Ekström insåg snabbt att det fanns många som var värre skadade än han. Svärsonen, som kommit för att leta efter Roland då familjen inte lyckats få kontakt, skjutsade därför tillbaka Roland till Rieti.
Roland Ekströms hustru Giuliana hade lämnat Amatrice föregående dag, och den vuxna dottern Michela med familj, befann sig i Rom. De kände tydligt hur marken skakade och försökte utan framgång att kontakta Roland när de via tv-nyheterna förstått att Roland sannolikt befann sig i fara.
– Först vid åttatiden på morgonen visste vi att pappa levde, berättar dottern Michela.
– Jag erbjöds att låna telefon för att underrätta mina anhöriga men jag hade inga nummer i minnet. Och jag har förstått att många har försökt att kontakta mig, och det är jag tacksam för, säger Roland.
Han gläds över att han och hans närmaste vänner i Amatrice fortfarande är vid liv men rörd över jordbävningens många offer. De 35 konstverk som förstördes i galleriet tänker han inte sörja.
– Jag ska ta nya tag och börja måla igen. Men jag tänker inte måla det hemska jag har upplevt, för det är inte uppbyggande. Fastnar man i det här så förstör man sitt eget och andras liv. Jag ser det som ett mirakel att jag kunde ta mig ut och jag vill se framåt.