– Det var en typisk 0-0-match och vi fick straff i slutminuterna. Jag sköt bollen i en hörnet och målvakten slängde sig i det andra, sedan sprang jag fram och sa ”Den du letar efter ligger där borta och pekade i andra hörnet”, då började han jaga mig. Men vi var vänner efter matchen, säger Gösta Lind och skrattar.
Händelsen från en fotbollsmatch under 1960-talet är bara en i mängden av anekdoter från Göstas innehållsrika karriär inom Nyköpings idrottsvärld.
Född i Björkvik men inflyttad till Hemgårdsområdet började han i tioårsåldern spela fotboll och bandy med Nyköpings SK. Som snabb, målfarlig och träningsvillig anfallare blev det också tidig debut i A-laget inom båda sporterna.
I slutet av 1950-talet hade Nyköping fyra fotbollslag i dåvarande division 4: NSK, IFK, Harg och Nyköpings AIK. Det fanns en klar rivalitet mellan klubbarna, det fick Gösta erfara när han började arbeta på Nygeverken (som tillverkade bland annat persienner och tavelramar).
– När jag började på Nygeverken var det bara AIK:are där och de hånade mig, för Nyköpings AIK var lite bättre då. Men jag fick skön revansch senare.
För det var när det spelades lokalderbyn som Gösta tände till lite extra. I hemmet har han sparat mängder av tidningsurklipp och bilder från matcher som kunde locka upp emot 2 000 åskådare.
– Jag gjorde hattrick (tre mål i rad, i samma halvlek) två gånger på AIK när vi spelade i samma serie och jag var lite av en "derbydödare", säger Gösta och skrattar.
Efter många år med NSK blev det senare en sejour i både Nyköpings AIK och Harg. Samt i Bissarna efter sammanslagningen mellan AIK och NSK, där Gösta hann med några matcher i gamla division 2. "Även om inga underverk uträttades var missarna få", löd omdömet i SN om hans debutmatch 1964 mot Bromölla.
Vintertid var det bandy som gällde, först med NSK, sedan en kort sejour i Oxelösunds SK och slutligen i Vrena. Även där utmärkte sig målsinnet.
– Jag och Roger Landström, som framförallt var en oerhört duktig fotbollsspelare, öste in mål. En säsong gjorde vid 62 mål tillsammans.
Strax efter 30 hade Gösta lagt både fotbollsskor och skridskor på hyllan, idrottandet hade han däremot inte släppt på långa vägar. Det blev bowling istället. Inledningsvis på korp-nivå och senare med Nyköpingsklubben Mini Club under många år, som var snubblande nära att ta sig hela vägen upp till allsvenskan.
Vad har allt idrottande gett dig?
– Massor! Herregud vad mycket jag har sett av Sverige. När jag tittade i en kartbok så hade jag varit på över 100 platser, från Skåne till Norrland.
Man ska heller inte glömma bort den sociala biten. Gösta är sedan många år engagerad i såväl Bissarnas veteraner som föreningen äldre NSK:are. Flera dagar i veckan tar han cykeln från Oppeby gård ner till Rosvalla, som har blivit lite av ett andra hem med åren. Där träffar han gamla bekanta och idrottar - såklart. Boule, skytte, bangolf och gåfotboll är några av aktiviteterna numera.
– Jag hade det tidigare rekordet på bangolfen i hamnen med 28 slag, men har blivit av med det. Det är väldigt kul att vara igång fortfarande och tävlingsinstinkten blir man aldrig av med.
På söndag fyller han 80, det firas tillsammans med släktingar hemma hos fästmön Inger i Rosenkälla.
– Det är ganska fantastiskt att man har hunnit bli 80, och så mycket jag har hunnit vara med om genom åren.