Marika Klefborg växte upp i Linköping. Hon hade svårigheter i skolan, både med att läsa, skriva och räkna. En utredning påbörjades, men innan den blev klar flyttade hon – tillsammans med mamma och lillasyster – till Runtuna, utanför Nyköping.
– Det var lite småjobbigt. Jag kände ingen, fick börja om på nytt med både vänner och ny familj.
Under det första året upplevde Marika att allt långsamt kändes bättre. Men hon fortsatte ha det svårt i skolan, så svårt att hon fick gå om ett år under högstadiet. En utredning kom att ge henne svar på varför.
– Jag har både dyslexi och dyskalkyli. Den dagen som jag fick veta det, det var nog den värsta dagen i mitt liv...
Samtidigt var det bra att få diagnoserna. Därmed har Marika fått rätt till hjälpmedel och förlängd tid vid prov.
– Jag pluggar till körkortet nu. För mig tar allt extra lång tid att lära in.
Marika började på vård- och omsorgsprogrammet på Tessinskolan. Där lärde hon känna Josefin, som tog henne med till ungdomsgården Aktionskammaren och kom att bli en nära vän.
– Då blev allt bättre.
Men hon trivdes inte med inriktningen på sina studier.
– Jag praktiserade på ett äldreboende, det var så tyst där, och insåg att det inte var något för mig.
Marika hoppade av och inväntade nästa läsår, då hon började på handelsprogrammet.
– Min lillasyster är två år yngre än jag och tar studenten i vår, jag tar studenten först nästa år, det känns jobbigt...
Marika har ett drömjobb som är realistiskt.
– Jag vill jobba i butik, helst på golvet, där jag får möta kunder. Jag är en sprallig och öppen person, vill träffa folk, vill inte sitta stilla.
I skolmiljö släpper Marika sällan fram de egenskaperna.
– Där är jag den lite blyga personen, jag vågar inte visa att jag behöver hjälp. Men jag har börjat släppa på det, ju mer jag får veta om mina diagnoser och hur många som faktiskt har dem, desto mindre skäms jag.
Trots sina svårigheter har Marika haft stor läslust, för att lära sig om det som intresserar henne mest – medeltiden. Och de två senaste somrarna har Marika spelat piga i Nyköpings gästabud – en medeltida föreställning vid Nyköpingshus.
– I år behövdes en amma och det blev jag. Jag var så nervös, men det kändes jättebra. Jag kommer definitivt att fortsätta!
Nu – när årets föreställningar är över – fokuserar Marika mest på livet med vänner, lägenhet och sambo.
– Jag träffade Mattias på Rockbaren i september förra året. Jag tror att jag blev kär direkt.
Känslorna var besvarade. De blev ett par. I juni flyttade de ihop i en trerummare och i september förlovade de sig. Marika valde plats för förlovningen.
– Vi bytte ringar vid Söderköpings gästabud, hela stan förflyttades till medeltiden, säger Marika med lyckoglitter i ögonen.