Susanne är på sitt arbete när hon svarar i telefon. Hon tvekar, men tackar ja till intervju.
En färgstark kvinna öppnar dörren till bostaden på Höjdgatan i Oxelösund. Livfull, hjärtlig och pratglad.
– Jag står för vad jag säger, men har inte alltid rätt.
Susanne bjuder på kaffe i husets mysigt inredda bottenvåning. Stadskartor på väggen, färgglada textilier och många hyllmetrar vittnar om flera av hennes intressen – historia, böcker, färg och form. Men matlagning och trädgårdsarbete är hennes största intressen, vid sidan av familjen.
För fyra år sedan flyttade Susanne – tillsammans med maken Mike, dottern Evelina och sonen Keith-Richard – från villa till radhus. Hon saknar trädgården, men inte renoveringen som huset krävde. Nu har familjen tid att resa i Sverige under ledigheter.
– Jag är flygrädd så vi semestrar i Sverige. Men eftersom jag gillar snö och skidåkning – på längden och tvären – drömmer jag om att resa till Österrike och till vinter-OS i Ryssland.
Hon berättar om uppväxten i Sunda i Oxelösund, tillsammans med föräldrar och fem syskon.
– På somrarna packade vi in oss i bilen, med två tält, en kilometerhög packning på taket och triangiakök som mamma lagade pannkakor på, minns Susanne.
Susanne gick en tvåårig gymnasieutbildning på Gripenskolan i Nyköping och jobbade därefter i restaurangbranschen, på bland annat Oxelö krog och Horsvik hotell och konferens.
– Det var en positiv men hård miljö. Man var tvungen att leverera, det var en rolig och lärorik tid.
Men efter 15 år i yrkeslivet upplevde Susanne att det blev allt svårare att få jobb.
– Restaurangerna ville anställa yngre tjejer ... Jag kallar den tiden för min 30-årskris.
Susanne insåg att hon behövde utbildning. Hon läste in det tredje gymnasieåret på Komvux och utbildade sig sedan till processtekniker. På utbildningen mötte hon punkaren Mike. De flyttade ihop utan att vara ihop, men nu har de varit ett par i 18 år.
– Vi friade tidigt, när vi var nyförälskade, men barn kom emellan så vi gifte oss först för fyra år sedan, hemma vid köksbordet samtidigt som barnen lekte på övervåningen. Jag är lite gammalmodig, ville gifte mig, men vigseln behövde inte vara så märkvärdig.
Susanne fick arbete som truckförare på SSAB.
– Jag gillar att prata, att sitta med hörlurar i en tre ton tung truck, det var inget för mig.
Hon sökte sig tillbaka till serviceyrket, arbetade fyra år på tygaffären OD:s innan hon för sju år sedan började på Peterslundsskolan.
– Adrenalinpåslaget i skolköket är detsamma som på restaurang. Men mina kunder har blivit yngre.
Hon föredrar att kalla sig själv för mattant framför skolkökspersonal.
– Jag älskar mitt jobb. Det är flexibelt och barnen – som jag träffar och följer – är positiva och underbara. Jag bär min titel med heder!