I många år har hon och hennes man Lars Hermelin drivit sina respektive lantbruk, Valinge och Marieberg, parallellt och tillsammans. Vid det här laget har de genomfört generationsskifte och lämnat över till söner. De har dock långt ifrån dragit sig tillbaka från ett aktivt liv.
Valinge har funnits i Kerstin Gullstrand Hermelins släkt i många generationer. Själv växte hon upp i Karlsborg och Stockholm. Hon utbildade sig till sekreterare, jobbade ett tag, gifte sig och var hemma med barn.
– När jag var 30 sadlade jag om helt och utbildade mig till lantbrukare, berättar hon.
Hon var van att hugga i sedan uppväxten då hela familjen hjälptes åt att odla upp en trädgård vid den nybyggda villan i Stockholm. Hon berättar om två manliga realskolekamrater som hon satte sig i respekt hos på ett för dem måhända oväntat sätt.
– Sen jag spöat dem i armbrytning var det inga problem, säger hon och småler vid minnet.
Kerstin Gullstrand Hermelin flyttade med sin dåvarande man och sina barn till släktgården Valinge.
– Jag arbetade tre år hos min morbror. Sen gick jag grundkurs 40 veckor på Ökna, arbetade hos grannen i två år, och gick sen driftledarkurs på Stenkvista, berättar hon,
Kerstin Gullstrand Hermelin är en effektiv och driftig människa. Livets väg har dock innehållit svåra händelser. Hennes första make dog och hon blev ensam med de tre sönerna. Hon har också fått erfara smärtan i att förlora en av sönerna. Eftersom båda tog sina liv engagerar hon sig i Spes Sörmland (föreningen Suicid prevention och efterlevandestöd), och verkar bland annat för att ge drabbade av anhörigas självmord stöd.
Men det är glädjen och viljan som står i fokus i hennes liv.
– Jag tror jag är ganska bra på att leva i nuet nu. När barnen var små och det var mycket arbete sprang man så det svartnade för ögonen. Just nu känns det som jag är oförskämt nöjd med tillvaron, säger hon.
På frågan om en reflektion över åren som gått säger hon:
– Det är väl egentligen ingenting jag ångrar av allt det jag gjort. Och jag hoppas att jag lärt mig något av det jag har gjort. Och jag hoppas att en del av det jag har lärt mig kan vara till nytta i mötet med andra människor.
Till de senaste årens uppgifter hör att förvalta konstnären Tyra Kleens samling. Drömresan går till Bali för att gå i den konstnärliga släktingens fotspår.