Karin är energisk och berättar sina historier med stora gestikuleringar. Hennes läs och skrivsvårigheter uppdagades redan i lågstadiet men hjälpen uteblev, det enda resultatet av att hamna i en hjälpklass var att hon blev retad.
– Har du lärt dig att läsa och skriva ännu? Ropade de efter mig vid busshållsplatsen. Jag skämdes så mycket att jag till och med gömde läxböckerna för mamma och pappa.
Men sedan den tiden har Karin lärt sig att sätta ned foten. Idag skäms hon inte, hon frågar om det är någonting hon inte förstår och ber om hjälp när hon behöver.
– Folk tycker kanske att jag pratar lite för mycket men det gör mig ingenting. Jag står upp för mig själv.
På väggen i köket hänger en tavla hon har broderat, det står "När man är en glad pensonär". Hennes man Sune pekar på den och ger det som ett exempel på Karins skrivsvårigheter. Hon har glömt ett i.
På papper är hon både busschaufför och vårdare, men vägen dit var allt annat än rak. Först blev hon bemött av frågande blickar och misstro, sedan satte teorin käppar i hjulen för henne. Om hon misslyckades? Svaret är nej.
– Vem tog körkortet först? Jo det gjorde jag, säger Karin stolt.
Hon fortsätter berätta om vårdutbildningen och hur hon, under en hel termin misslyckades med vartenda prov.
– Till slut tog jag mina saker och gick ut ur lektionssalen. Strax därefter kom läraren. Hon frågade mig om jag hade haft svårt i skolan tidigare. Jag nekade till en början men gick med på att göra en utredning på Danderyds sjukhus.
Det tog ett tag innan beskedet kom, men det var en lättnad.
– Jag kände mig fri, det var som att öppna en garderobsdörr, säger Karin.
Hon skriver Litzium med skrivstil på ett papper, och förklarar att det är bokstaven Z som gör det svårt i ordet. I hennes huvud borde det skrivas med ett S.
– Men jag är stolt över min handstil. Den har jag ärvt av pappa. Kan även ha ärvt Dyslexin av honom. Han var alltid i skogen och jobbade så det kunde väl ingen veta.
Karin säger att läs och skrivsvårigheterna har förts vidare hos både barn och barnbarn. Och det har gett henne extra kämparglöd i kampen om att barn ska få den hjälp de behöver i skolan.
– Det sitter 38 elever med en trött gammal lärare. Efter studenten blir ungarna ingenting, allt de får är en vit mössa på skallen. Det behövs fler Yrkesutbildningar och mindre klasser. …
Karin berättar om livet i övrigt, om drömresor till Skottland och en tur med Hurtigrutten samt hur hon träffat kärleken i sitt liv på dans i Hallunda 2006, varpå de gifte sig 2007. Den 22 februari fyller hon 65 år och det ska firas med hela familjen på Rosella.
– Sune tar väl hand om mig och jag står nära mina barn och barnbarn. Under en shoppingrunda på Drottninggatan i Stockholm satte mitt yngsta barnbarn ned foten i marken och sa "Farmor, du är bra cool du".