– Att det blev så här långt. Det är bara tacka och ta emot. Blir det ett år till så är det ännu bättre, säger Gösta.
Elsa satt på trappan till Kärnan, en fästning och känd samlingspunkt i Helsingborg, och väntade. Hon satt 30-40 steg upp, minns Gösta. Han var 22. Hon 21, när de träffades första gången, den 7 juni 1942. Elsa jobbade på hotell Garni mitt emot. Gösta gjorde militärtjänst i samma stad.
– Elsas äldsta bror Folke kom och talade om att vi var bjudna på middag på söndagen i Mariehem hos ett par där den ena var släkt till mig och den andra till Elsa, berättar Gösta.
Ett par kvällar i veckan därefter umgicks de i parken ovanför Kärnan.
– Du Gösta, var det inte en teater där också? minns Elsa.
Minns du vad tyckte du om Elsa när ni träffades?
– Tja, hon var lite mörkare i håret då, ler Gösta och kikar upp på Elsa.
Och du Elsa?
– Jag tyckte att det var spännande att gå ut med en kille, skrattar Elsa.
Men kärlek vid första ögonkastet var det inte. På juldagen samma år träffade Gösta Elsas familj i Loshult i Skåne. Kanske var det då det blev mer på allvar även om tanken på att leva sina liv tillsammans inte fanns riktigt än.
– Man kan ju inte bestämma på en gång, man får se om det är något att ha först, säger Elsa och skrattar.
Tre år senare, vigdes de i Loshults kyrka. Bröllopsfotografierna togs i Älmhult, 6 kilometer därifrån. Gösta pekar på fotografierna. Sex par tärnor och marskalkar, och brudnäbb, kusiner, brorsbarn och flera kusinbarn står med.
– Fotografen tog många kort han ville väl sälja många fotografier eftersom det var så mycket folk, så de fick vänta en kvart på oss i kyrkan. Efteråt sa Arthur Rynge, som prästen hette: "Vi trodde ni hade rymt", säger Gösta och skrattar över minnet.
102 tackkort räknar Gösta till. Elsa berättar att Gösta tycker om att dokumentera allt som händer. Varje morgon går de en promenad till samma ställe 300 meter upp i skogen.
– Där har vi varsin stol med armstöd. Om det är fint väder sitter vi en halvtimma och pratar sedan går vi hem igen, säger Elsa.
– Vi har gått dit 200 gånger nu, inflikar Gösta.
Varje dag antecknar han högsta och lägsta temperatur på morgonen och eftermiddagen.
– Jag har mina fickdagböcker från alla åren sedan 40-talet, där har jag skrivit viktiga saker som hänt under dagen.
Han tar fram dagboken från 1945 och bläddrar. Förmodligen var han tankspridd dagarna kring bröllopet. Sidorna mellan den 10 september och 25 september är inte ifyllda.
– Ja… säger Gösta förvånad.
Minns ni hur friandet gick till?
– Nä, svarar Elsa och skrattar.
– Inte jag heller, skrattar Gösta.