Proffs i Gnestamusiken

– Dels skulle jag kunna stå och spela dragspel naken på gårdsplan om jag hade lust, dels kunna spela basklarinett klockan tre på morgonen utan att störa grannarna.
Huset uppfyller kraven. Åtminstone sedan Anders spikat upp ett plank som skyddar mot insyn från 57:an som passerar alldeles utanför.
I Gnesta blev han dirigent för det 60-årsjubilerande musiksällskapet. Nyligen genomfördes en vårkonsert tillsammans med elever från musikskolan.
– Det är ganska fantastiskt att en så liten ort har en egen ensemble som hållits vid liv så länge, säger han.
Gnesta musiksällskap består av amatörmusiker. Anders själv är ett fullblodsproffs. Han växte upp i Stockholmsförorten Västertorp. Spelade inom militärmusiken och fick en klassisk skolning på Musikhögskolan.
Han har ett förflutet som rektor för musikskolan i Nacka, som chef på Nordiska Musikförlaget, på Rikskonserter och på Länsteatern på Gotland.
Han har spelat i Hovkapellet och i bingohallen i Bromma. Mest av allt har han frilansat.
Tillsammans med syrran Marie Bergman fick Anders 1999 års Bellmanpris. Musiken hade de med sig hemifrån. Pappa var musiker. Farfar likaså.
– Stämningen i hemmet var tillåtande. Ingen musik var ”finare” än någon annan. Vi spelade och lyssnade på allt från klassiskt till Duke Ellington.
Musiken har fört Anders till jordens alla hörn. Han har spelat i New York och Madrid, men även i Haparanda och Bromölla.
Och nu alltså i Gnesta. Att leda musiksällskapet är speciellt. Medlemmarna är olika duktiga, men alla gör sitt bästa.
– Min uppgift är att se till så att var och en får ut något av varje spelning. När vi får det att låta bra är det en fantastisk känsla.
Vid 67 års ålder har Anders bestämt sig för att trappa ner. Att fortsätta jobba, men utan deadlines och åtaganden. I huset har han byggt upp en egen studio. Här finns syntar och datorer, men även akustiska instrument.
– Jag gillar att blanda det elektroniska med sånt som kräver hantverkskunnande. Musik lär jag fortsätta med så länge huvud och fingrar hänger med.