– Nä, jag fyller inte år. Det där har du fått om bakfoten. Vi har sagt att vi inte ska fira det här utan vi går vidare i livet och jobbar så gott vi kan med biodlingen, säger Rune Jansson leendes på frågan om vad han önskar sig.
I stället kommer vi in på ett ämne som ligger honom kanske varmast om hjärtat: blommor och bin. Tvärs över ängen, 50 meter från huset står tolv bikupor på en kulle. Väl framme tar han på sig den vita slöjan, som skydd för ansiktet.
– Det är dumt att uppträda bland bina utan slöja, det är nästan att utmana ödet, säger han men låter ändå lugn när han öppnar luckan.
I varje kupa lever cirka 30 000-40 000 bin. Rune blir stucken nästan varje gång. Denna gång klarade han sig däremot undan.
– Jag hör på bina när de ändrar surrläge. När de håller på att bli aggressiva börjar de springa runt huvudet och ljudet blir högre då ska man vara beredd att dra ner huvan.
Bin försvarar sitt revir när de märker att någon är där och bråkar. Och de sticker med livet som insats.
– De kan sticka en gång, då lämnar de gadden med giftblåsan i huden och sedan dör biet, förklarar Rune.
Han var tjugofem när han fick upp ögonen för biodling.
– Ska jag vara ärlig så var det den enda hobby som jag hade råd att ha, som betalade sig självt. Men jag har alltid haft ett allmänt naturintresse och bina har ett stort värde då de pollinerar växterna så de kan leva vidare, sedan givetvis vill man ha honungen så man får betalt för jobbet.
Biodlingen sköter han tillsammans med sin fru Gun-Britt. Ett bra år får de en medelskörd på 60 kilo honung per bikupa. Men efter 50 år är de själva inga storkonsumenter. Men en eller annan sked slinker ner ändå.
– Den där alldeles färska nyslungna honungen är en riktig delikatess på pannkaka eller våfflor.
Runes huvudsyssla har varit möbelsnickeri. De sista tjugo åren innan han blev pensionär arbetade han som lärare. Intresset för slöjd började redan i skolåldern.
– Jag var inte teoretisk begåvad utan mera praktiker.
Han gjorde praktik som lärling på ett snickeri. När han gick ut skolan blev han erbjuden jobb.
– Sedan ramlade det på bara. Jag trivdes med skapandet.
Verandan till huset har han byggt.
– Och det här, och de här och de där blomhyllorna, säger han och knackar på bordet och stolarna och pekar mot fönstren.
Snickeriet har även varit till nytta i biodlingen.
– Ja, jag bygger ramar, lådor och kupor också.