Den röda byggnaden mitt ute i skogen i Julita var för länge sedan småskola. Nu försöker Kim Pilar Wersäll och Rodi Ellilä återskapa sekelskifteskänslan.
"Hagaberg" står det målat över entrén till det röda trähusets förstubro. Hit leder grusvägar från Äsköping och Gropptorp.
Kim Pilar Wersäll växte upp i Marmorbyn och sambon Rodi Ellilä i Brenäs. Ingen av dem kände till den här byggnaden när de fick tips av en vän att det var till salu 2014. De hade då bott och pluggat i Göteborg i fyra år, men ville vända hemåt.
Nu bor de här med 3,5-åriga tvillingdöttrarna Bobbi och Gro, och minstingen Silas, tre månader.
– Det är en bra känsla här. Ett lugn och en positiv historia, säger Kim.
Huset byggdes som skola runt förra sekelskiftet. Exakt när, är de inte säkra på. I dokumenten anges 1909, men det går inte att lita på. Ett nytt fastighetsregister ska ha införts detta år, och många betydligt äldre hus infördes i registret med 1909 som taxeringsår.
Fram till 40-talet var huset småskola och tillhörde Gimmersta gård. På nedervåningen fanns skolsalen, på övervåningen lärarinnebostaden. Strax intill ligger byggnaden som var skola för de äldre barnen.
På 1940-talet byggdes huset om till tvåbostadshus, men kan ha byggts om flera gånger sedan dess.
När Kim och Rodi flyttade in var huset i helt okej skick, bortsett från ett fuktskadat badrum. Det gick att bo med plastmattor och 90-talstapeter, men det var inte så de ville ha det. Först i somras drog de igång med den stora renoveringen.
Då upptäckte de en gömd skatt i den gamla skolsalen: svarta tavlan.
– Den dök upp när vi rev bort masonit. Innan syntes den inte, säger Rodi.
Den gamla svarta tavlan satt dold bakom pärlsponten i den gamla skolsalen. Nu skyddas den av en glasskiva.
På tavlan finns till och med lite gammal text kvar, skriven i snirklig handstil med vit krita. Skyddad av en glasskiva är tavlan och delar av den gamla pärlsponten nu en del av inredningen.
Kim och Rodi hoppas kunna skapa en tidskapsel runt den gamla svarta tavlan, med minnen från husets tid som skola. De har själva sökt på nätet efter information om huset, men vill veta mer och allra helst hitta gamla fotografier.
En del historia har de lyckats gräva fram. Som att Cornelis Vreeswijk har varit här. Han var vän med musikern Conny Söderlund, som bodde i huset innan den förre ägaren.
– Cornelis var här mycket, han spelade ihop med Conny Söderlund, säger Rodi.
Renoveringen har också inneburit att de höjt taket på nedervåningen till den ursprungliga höjden, rivit bort mellanväggar och lagt om golvet. Trappan upp till övervåningen fick ny tapet och den har sedan styrt färgvalen på resten av väggarna på nedervåningen.
Trappan upp till övervåningen hade en plastmatta som nu är borta. Hallen var tidigare tre små kyffen, då huset var flerfamiljshus. Tapeten är ny och har fått styra färgvalen på resten av nedervåningen.
Såväl helheten som detaljerna är viktiga. Lampknappar, eluttag, fönsterhakar och gångjärn är alla i sekelskiftesstil. Plastmattan i trappan upp till övervåningen har de tagit bort och blottat trägolvet. På nedervåningen har de lagt ett nytt golv i massiv ek och passat på att installera golvvärme. De har dragit om el, avlopp och vatten och bytt fönster.
– Vi vill återskapa huset och få tillbaka känslan. Alla material ska vara tidlösa och hålla. Samtidigt vill vi att det ska vara modernt, bekvämt, energieffektivt och driftssäkert, säger Rodi och visar det dolda "stallet" för robotdammsugaren bakom en golvlist.
Åren innan renoveringen gick de och funderade och planerade hur de ville ha det. Nyfikenhet blandades med nervositet inför vad som skulle dyka upp. Men trots att huset är över 100 år gammalt har problemen uteblivit.
– Det kändes som att huset andades ut när det fick komma tillbaka, säger Kim.
Tvillingarna Gro och Bobbi myser i soffhörnet.
Köket är det kanske viktigaste rummet i huset, för det matlagningsintresserade paret.
Detaljer som lampknappar har valts med omsorg.
För hundra år sedan var byggnaden skola. Sedan byggdes den om till flerfamiljshus, där bland annat Cornelis Vreeswijk ofta var på besök. Nu bor Kim Pilar Wersäll och Rodi Ellilä här med sina barn.
Två kakelugnar sörjde för uppvärmningen på övervåningen. Det här rummet var tidigare lärarinnans bostad, men är nu barnrum.
En gammal skolplansch minner om tiden då huset var skola.
Ursprunglig och ny pärlspont samsas på väggarna.
Rodi Ellilä jobbar till vardags med betongentreprenad. Under renoveringen har han gjort en del själv, men också tagit hjälp.
Den gamla skolan är numera en varm, ombonad och smakfullt inredd bostad. Gitarren vittnar om Rodis musikintresse.
För hundra år sedan var huset småskola. Nu bor Rodi Ellilä här med sin familj.
Fönstren var betydligt mindre när familjen flyttade in, men har ny bytts ut mot fönster i den ursprungliga storleken.
På övervåningen finns en gammal vedspis, som tillhörde lärarinnebostaden.
Hyllorna i köket kommer från en utvändig trappa på grannhuset, som också varit skola.
3,5-åriga Gro och Bobbi redo att åka till mormor och morfar.
Kim Pilar Wersäll och Rodi Ellilä tillsammans med minstingen Silas i rummet som en gång var skolsal. I soffan sitter döttrarna Gro och Bobbi.