Barrack Obama tillträdde som USA:s president, man hittade glasbitar i kyckling, Alexander Rybak vann Eurovision, Sverige blev ordförandeland i EU och jag började jobba som skribent på SN:s ungdomssida. Att få jobbet var för 13-åriga mig nästan lika stort som om jag hade blivit president eller melodifestivalvinnare.
Sedan fick jag knappast skriva om internationell politik, kycklingar eller charmiga, norska violinister. Under mina fem år på S.N.U.S. har jag heller inte rapporterat live från MTV Music Awards om en viss köttklänning, grävt i Nuon-affären eller gjort tunga reportage från krigens Syrien eller tyfonens Filippinerna. Däremot har jag fått möjlighet att prata både miljö och musik med Nyköpingsungdomar och ställa lokalpolitiker mot väggen i skolfrågor. Jag har fått modespana på Storgatan, snacka företagande med unga entreprenörer och höra tonåringar berätta hur det är att förlora en förälder, att nästan gå under i en ätstörning, att känna sig kvävd av depression och att komma ut som homosexuell. Artiklarna har även behandlat mobbning, fylla, kondomer, betyg, lajv, slöjor, godis, shoppingberoende och könsidentiteter.
Det har varit högt och lågt, känsligt och skrattretande, fascinerande och viktigt, även om det inte har varit EU-frågor och naturkatastrofer. Journalistik är att upptäcka saker och dela med sig av dem, att förmedla nyheter, berätta historier och damma av sanningar. Det gör S.N.U.S. trots att sidan skriver om och för ungdomar. Så okej, att skriva för S.N.U.S. är inte lika stort som att vinna ett presidentval eller melodifestivalen, men det är ändå något jag är stolt över att ha gjort. Och fasiken vad roligt jag har haft under de här fem åren. Tack för det!
Det pinsammaste jag har gjort som ung-reporter: måste vara de gånger jag blivit lurad att skriva fel namn när jag har gjort enkäter. I bristande kännedom om hela musikbranschen har jag bland annat gett enkätrespondenter efternamnen Dubstep och Cruz.
Artikeln jag minns bäst: Är den jag skrev om Greta Sjöström i mars i år. Hon berättade om sin depression och om hur nedtystat psykisk ohälsa är. Aldrig har så många läsare kommit fram till mig efteråt och pratat om en text.