Släckningen pågick i flera timmar.
– Jag tror inte att man kan vakna till ett större kaos än vi gjorde i den stunden, säger Waltherson.
De förstod snart att blixten hade slagit ned. Överladdningen ledde till att elskåpet i källaren exploderade, bara någon meter från deras tonårsdotter, som var vaken vid nedslaget. Eva Waltherson och hennes make var snabbt uppe ur sängen för att skapa sig en bild av vad som hade hänt och släcka branden. Snart dök även grannarna upp. De meddelade att även vinden tagit eld. Familjen såg sig tvungna att lämna huset tillsammans med sina två övernattande gäster.
– Den blixten missade man inte. Det small till ordentligt, liksom sprakade. Sen gick strömmen. Vi tänkte att det kanske slagit ned i ett träd i närheten, men sen såg vi hur det rykte från grannarnas hus. Vi sprang dit och kollade så att alla var okej, om det fanns något vi kunde göra, berättar Katarina Dajic som bor granne med familjen.
När grannarna kom fram fanns det emellertid inte mycket kvar att göra. Familj och grannar samlades på gatan för att invänta räddningstjänst.
Det var omkring midnatt, natten mellan söndag och måndag som familjens hus på Sörmlandsgatan 3 träffades av blixten. Nedslaget ska ha skett med en sådan styrka, att det kan ha varit frågan om en kraftfull dubbelblixt. Blixten sökte sig ned i huset via en antenn på byggnadens tak. Släckningsarbetet fortsatte till tidig morgon.
På innertaket finns svarta spår efter eldsvådan.
När Eva Waltherson har kontakt med tidningen är hon på väg tillbaka till Sörmlandsgatan för att överblicka skadorna. Blixten lämnade efter sig ett hem i spillror. Takpannorna ska ha flugit flera meter. Ett stort hål i taket och svarta brännmärken, som exploderande lampor lämnade efter sig, vittnar om nedslagets kraft. Vinden är bränd och stora delar av byggnaden är rökskadad. Elsystemet är enligt familjen utraderat och flera vattenrör har exploderat.
Lampan i poolen bär brända spår efter blixtnedslaget.
– Det var en krigszon. Vi kommer inte att kunna återvända hem på länge, det kan handla om ett år, säger Eva Waltherson.
Nu tar den skärrade familjen en dag i taget. Den första tiden har de spenderat hos släkt och de är tacksamma för den hjälp som familj och vänner erbjudit.
– Det har varit omskakande, men jag är glad att alla mår bra, säger Eva Waltherson.