Trenden håller i sig: sörmländsk polis utför allt fler handräckningar åt andra myndigheter. I fjol ökade antalet med nästan 18 procent till 735 handräckningar, enligt polisens statistik.
Polisen är den enda civila myndigheten med laglig rätt att använda våld. Därför anlitas polis för att verkställa andra myndigheters tvångsbeslut, till exempel transporter av omhändertagna personer.
Majoriteten av polisens uppdrag utförs på begäran av den psykiatriska tvångsvården. Under det senaste halvåret har psykiatriska kliniken i Nyköping/Katrineholm begärt handräckning 36 gånger – mer än ett uppdrag i veckan.
Vanligtvis handlar det om att ta självmordsbenägna personer till sjukhus. Men det görs också riskfyllda handräckningar. Särskilt farlig är kombinationen psykiatrisk sjukdom, drogmissbruk och vapen.
– Jag har varit med om att en psyksjuk försökt att döda mig. Jag har också varit med om en person som försökt att få mig att döda honom. Obehagligt.
Det säger Johnny Onbiner, polis i Sörmland. Under sju år på jobbet har han gjort många handräckningar. Han har kollegor i kåren som känner ångest inför varje uppdrag åt psykvården. Men Onbiner inte rädd, säger han. handräckningarna är ren rutin.
– Men det är också lite av faran, säger Onbiners chef i ingripandeverksamheten, Robert Åkerström, och pekar på att varje möte med en psykiskt sjuk person är oförutsägbart.
För åtta år sedan sköts polisen Robert Widén till döds i Nyköping. Tillsammans med en kollega skulle han hämta en tidigare morddömd man till psykiatrisk tvångsvård. Efter den händelsen har rutinerna för handräckning setts över och informationen från psykvården förbättrats. När Sörmlands poliser i dag åker på handräckningsuppdrag, har de en bättre bild av de risker de kan komma att ställas inför.
– Normalt går det tack och lov bra. De allvarliga incidenterna är få. Men: vi är poliser och är inte utbildade att ta hand om psykiskt sjuka, påpekar Sörmlandspolisens huvudskyddsombud Patrik Craaford.
Craaford och Åkerström ser gärna mer utbildning för poliser i att möta psykiskt sjuka.
– Själv har jag 16 timmar psykologi från Polishögskolan 1975, konstaterar Craaford.
– De här uppdragen kräver livserfarenhet och mental mognad. De orutinerade kollegorna får luta sig tillbaka på de erfarna, som nog tycker att vi kan hantera detta utan träning. Men fortbildning vore inte fel, tycker Johnny Onbiner.