Det är inte lätt att hitta till Svensk kabelåtervinning. Kvinnan som är ute och rastar sin hund bor i ett hus tvärs över gatan. Ändå har hon inte hört talas om företaget som legat i industriområdet på Öster i ett drygt år.
Men inne i en anonym liten industrilokal står ett par mobila maskiner och slamrar. Behzad Farzaneh och Rolf Öhman matar dem med kablar från en hög i ena hörnet av lokalen och i ett annat hörn står den färdiga slutprodukten i stora säckar. Koppar och aluminium sönderhackat i små spån.
Det hela handlar om att återvinna och sälja materialet på nytt. Urban mining är ett lite tuffare och mer internationellt begrepp. Och grundaren Ingemar Öhman vill egentligen kalla det hela för ett gruvföretag.
– Absolut, den benämningen gillar jag. Det är gruvnäringen vi konkurrerar med. Vi tar avfall och får fram råvara på nytt, säger han.
Ibland kan kretsloppet slutas fort – och hålla sig inom staden. På morgonen har en leverans på ett ton koppar gått till SKF i Katrineholm.
– Vi fick in kopparn från en lokal skrothandlare i fredags, den kanske kom från en rivning i staden. Sedan jobbade vi med den under måndagen och kunde sälja den till SKF strax därefter. Troligtvis är kopparn redan en del i ett kullagerhus, berättar Öhman.
Sopgubbarna i sommarlovsprogrammet "Tippen" från 90-talet hade "Ingenting försvinner – allt finns kvar" som mantra. Ingemar Östlund använder en variant på det.
– Allting sprids – ingenting försvinner. Ligger det en blykabel i marken kommer det att vara en förhöjd blyhalt i marken runt den och till slut går det ner i grundvattnet. Därför är det viktigt att ta vara på sådant man en gång lagt ner i marken. Förutom att använda naturtillgångarna, då.
Hur mycket handlar om miljöengagemang – och hur mycket handlar om miljö som affärsidé?
– Det går inte att få företag att ha ett miljöengagemang utan en ekonomisk vinning. Jag lever inte som jag lär utan är en del av den tid vi lever i, men jag har ett riktigt engagemang och tycker det är intressant med återvinning.
Öhman har en hel del funderingar kring konsumtion, resursförbrukning, avfall och de ekologiska fotavtryck människan lämnar efter sig. Fotavtryck som blir större och större.
– Det är intressant i konsumtionssamhället. Det förbrukas enormt mycket saker och det är konstigt att det sedan bara blir avfall. Vi är fortfarande på en låg nivå, men återvinningen går spikrakt uppåt. Men att göra det till 100 procent är inte möjligt i vår marknadsekonomi.
– Det var något helt annat om vi går tillbaka till 1940-talet. Då togs saker tillvara på ett helt annat sätt. Man såg ett annat värde i saker, innan konsumtionssamhället. Mycket handlar om politiska beslut som styr i rätt riktning. Nu kan vi slänga saker som fungerar bara för att vi vill ha något nytt.
Plasten är det svårare att få ekonomi på. En del skickas till Norrköping där det blir till sopsäckar. Men mycket av kablarna har en plastblandning som är svårare att bearbeta. Därför skickas plasten till Tyskland.
Ett par dagar efter intervjun så brinner det i området. Flera lokaler förstörs, bland annat företagets lager där 32 ton plast går upp i rök.
– Det här var plast mixad med koppar. Den skulle bearbetas en gång till för att separera metallen från plasten. Troligtvis var det 3,5–4 ton koppar i det här, som försvann som små partiklar i röken, säger Ingemar Öhman.
Plasten skickas till Tyskland där den återvinns. En lastbil anlände senare under branddagen för att ta ett lass söderut, men fick åka utan fullt lass tillbaka då mycket förstörts.
– Det var inte bra. Vi utför ett miljöarbete, men det kan bli en konflikt när det sker ett olycksfall i arbetet. Lagret skulle ha varit tomt vid nyår.