Till allhelgona köpte Birgitta Larsson ett hjärta i sten, att sätta vid makens grav på Skogskyrkogården.
– Jag tyckte det var så fint. Jag tänkte att jag kunde sätta det vid stenen. Men när jag kom ner nästa gång var det borta, säger hon.
Det är bara ett år sedan maken, Åke "Rövarn" Larsson, som var bekant för många i sport- och travsammanhang i Katrineholm, gick bort.
Birgitta Larssons barnbarn blev arg när han hörde om det försvunna hjärtat och han köpte ett nytt. Men när han kom ner till graven i helgen var också det borta. Birgitta Larsson upptäckte det när hon kom ner till graven.
– Jag tycker att det är förskräckligt. Jag har gråtit så dant över det här.
Birgitta Larsson har gått runt lite och tittat, men går med rollator och kan inte söka igenom hela kyrkogården.
– Jag tycker att det behöver komma ut i tidningen att såna här saker händer, säger Birgitta Larsson, som nu köpt ett tredje hjärta till makens grav.
– Vi får väl se hur länge det får vara i fred, säger hon.
Men den del av kyrkogården, där Åke Larssons grav ligger, kallas naturstensområdet. Där ska det inte vara några dekorationer, förklarar Annika Nitz, kyrkogårdsföreståndare.
– Många väljer naturstensområden för att det ska vara naturlik miljö där. Vi kan inte tillåta dekorationer då. Jag vet att man lägger dit dekorationer med tanke på den avlidne, men det ska vara väldigt enkelt där.
Bortplockade dekorationer slängs inte, utan kan hämtas vid expeditionen.