Händelsen vid Regionsjukhuset Karsudden den 12 mars i år är ett tydligt exempel på svårigheten för polis att möta en psykiskt sjuk person, att förstå hens tankevärld och förutse vad som ska hända.
Det var inget handräckningsuppdrag utan ett skarpt händelselarm. En patient som stulit ett vasst verktyg sprang ifrån sin skötare på området. Klockan var 16.17 när två polispatruller beordrades till det rättspsykiatriska sjukhuset.
– Patienterna där har en annan sjukdomsbild än de vi möter på handräckningarna, vanligtvis kombinerad med en våldshistorik. En Karsuddenpatient vill oftast därifrån, och för att lyckas måste de ta sig förbi oss, säger Robert Åkerström vid Katrineholmspolisen.
Den förmodade rymlingen stannade dock utanför entrén till området. Flera vittnen som arbetar på sjukhuset iakttog honom. Som vanligt visade patienten inte med minsta min vad han tänkte eller kände.
Hans avsikt när han sprang ifrån skötaren och sedan rusade mot polisens kulor var, enligt vittnenas bedömning, sannolikt inte att försöka fly.
Han "ville bli skjuten", säger en av sjukhusets anställda. Patienten hade långt före händelsen uttalat att hans mål var att begå "suicide by cop".
16.21 bromsade polisbilarna in på avstånd och stannade. En av poliserna öppnade bildörren och steg ur. Patienten började gå mot polisen, "målmedvetet" och "som att han visste vad han skulle göra", beskriver ett av vittnena i förhören efter händelsen.
– Stopp! Jag skjuter! skrek polisen som dragit sitt tjänstevapen.
Orden räckte inte till. Patienten började rusa. "Beslutsam" och "forcerad" enligt vittnena.
16.22 sköts han i ena benet. Han fortsatte att springa mot poliserna.
16.23 skadades och oskadliggjordes han av ytterligare en kula, denna gång i ena armen.