Lina gick hem från mötet på caféet i Gnesta med nya idéer. Hon kunde inte släppa tanken på silkeslarvernas spinnande på Andamanöarna. Tunna trådar av protein i kombination med förmultnade växter kändes spännande.
– Hur skulle det bli om man grävde ner silke i olika vattendrag med skilda ph-värden? Jag blev nyfiken på att experimentera med vattenkvalitet, växter, mineraler och organiska material.
Eftersom Lina inte bara är modedesigner och har jobbat med textil hela sitt liv utan också är utbildad alkemist gick hon igång ordentligt. Tänk om hon kunde göra något av högkvalitativt silke som färgas i växter och kompost? En rakt igenom naturlig process där inga kemikalier kommer emellan.
Lina designade och lät sy upp några silkeskaftaner 2017 innan de på olika sätt bearbetades med växtdelar. Intrycket blev skirt och romantiskt med vintagekänsla.
Plaggen blev av en slump upptäckta av en agent som jobbat med bland andra Odd Molly-märket. Det gav Lina en skjuts i att utveckla sin affärsidé.
– Jag vill vara en motvikt till den snabba modeindustrin som påverkar miljön så mycket.
Lina berättar om processen:
– Silkestyget jag använder kommer från Kina men kaftanerna sys upp i Tallinn. Jag behöver väldigt hög kvalitet på silket eftersom jag arbetar så mycket med materialet. Jag snurrar in växter och komposterbart material och vrider och binder det hårt, tyget utsätts också för värme och tryck.
Lina har två studios i Lokstallet i Gnesta. En färgarstudio och en där kaftanerna torkar och efterbehandlas.
– Det kan bli ohyggliga odörer i färgarstudion eftersom det är kompost jag jobbar med. Nästintill mögel kan ge fantastiska mönster.
En trappa upp finns torrstudion där plaggen torkas och stryks, fotograferas och paketeras. Varje plagg är ensam i sitt slag och kopplat till säsong.
– Nu har det varit påsk och jag har fått in mycket tulpaner som håller på att blomma ut.
På våren plockar hon brännässlor och björk och på sommaren blir det bland annat lindblommor och rosor.
– Paletten på plaggen bestäms av det jag har för dagen i studion, det som ges till mig. Jag arbetar väldigt intuitivt. Med hetta, tryck, bindning eller andra tekniker blir det olika mönster.
– Jag knyter ofta in olika växtdelar i plaggen och det avger pigment mot silket som är ett proteinfiber.
Proteinet attraherar det naturliga växtpigmentet, de dras till varann.
– Jag kallar det här för "contemporary natural dying " eftersom jag använder vissa färger som kanske inte finns kvar om 300 år. Det är ett levande material och vissa färger förändras med tiden.
– De syntetiska plaggen vi vanligtvis köper blir dassiga och uttänjda medan det här fortsätter att vara vackert.
En kaftan kostar nästan 8 000 kronor.
– Kvalitet och hantverk kostar. Jag vill att det ska vara etnichal fairtrade hela vägen och fuskar inte någonstans.
Högkvalitativt silke är dyrt förklarar Lina och produktionen i Tallinn ger en högre lönekostnad än i Asien, men arbetsvillkoren är bättre.
Många blir förälskade i de romantiska plaggen och meddelar att de får börja spara.
– Jag ser det här som en investering, de här kaftanerna blir aldrig omoderna. Om man låter dem gå från mor till dotter i generationer, då blir det inte dyrt.
Lina ser en framtid som är ljus.
– Folk kommer att värdera hantverk och det som är genuint gjort i alla led. Slit och släng kommer att försvinna tror jag. Det går kanske inte på en gång men jag har tålamod.
Susanne Redebo
susanne.redebo@sormlandsmedia.se