Mycket såklart via sin medverkan i tv-programmet "Så mycket bättre" för något år sedan. Olle Adolphson, Lars Forsell, pappa Evert och Niklas Strömstedt. Sven- Bertil Taube behandlar alla texter med samma respekt och självklarhet.
En kväll med Sven-Bertil Taube på ett helt fullsmockat Culturum innehåller minst lika mycket musik som fantastiska berättelser från ett långt liv med möten, resor och händelser som i Sven-Bertil Taubes mun aldrig är skrytiga. "Jag spelade black jack med Peter Fonda och vann så mycket så vi åkte till Rom och rumlade, Lars Forsell var ofta hemma hos oss, Carl Fredrik Reuterswärd var riktigt busig och kan ni tänka er att jag och Olle Adolphson tog gitarrlektioner i Spanien". Det skulle kunna bli en evig lite stöddig namedropping men det finns inte ett uns av det hos Sven-Bertil Taube. Han har helt enkelt levt ett spännande liv i en annan tid och som publik vill man bara höra mer.
Under kvällen återkommer Sven-Bertil Taube ofta till vännen Olle Adolphson och berättelsen om när han står vid vännens grav och funderar över ett liv av vänskap är klump i halsen-framkallande. Kärlek och vänskap är inte lätt att hitta och gör man det är det värt att tas omhand.
Till berättelserna kommer såklart visor som passar. Många av Evert Taube, även om min personliga favorit under kvällen blev visan Ö om är en dikt av Carl Fredrik Reuterswärd. Den och klassikern Så länge skutan kan gå för att den fick så fin inramning med berättelsen hur mamma Astri ibland läxade upp en hypokondrisk Evert med orden vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn. Samspelet mellan Peter Nordahl och Sven-Bertil Taube är naturligtvis högklassigt. Vad kan man säga, med små rörelser och följsamhet bildar flygeln och den karakteristiska rösten små guldkorn av visor.
Att Sven-Bertil Taube dessutom rör och för sig likt en brittisk gentleman som inte skulle tappa fattningen om så än allt tonic water i världen skulle ta slut ger kvällen en extra dimension. Skjortan sitter perfekt, kavajen likaså och håret skulle många tunnhåriga hipstermän ge sin ena arm för.
Det är inte varje dag man får en lektion i stil och finess av en man född på 30-talet.
Hatten av! (Om jag haft någon och kunnat bära den med värdighet vill säga.)