Ett tjugotal handdukar hänger under taket i Art Labs stora utställningssal. Det är bara början – hela salen ska så småningom fyllas av vit, vajande frotté.
På några av handdukarna står tre ord broderade: "bastu för arbetslösa". Varje handduk har använts under ett av de totalt fem bastusamtal som konstnären Frida Klingberg arrangerat det senaste året. De har inte tvättats sedan dess, utan är dränkta i den svett som bastuns heta ångor framkallat.
– Svetten kan ses som en produkt, något jag köpte av personerna vid sidan av deras tid och erfarenheter. Svett är också en väldigt tydlig metafor för arbete, säger Frida Klingberg.
Bastu är lika med svett. Det är också en plats som i allmänhet förknippas med välmående – att ta det lugnt, prata förtroligt med någon, leva det goda livet. Frida Klingbergs projekt tar avstamp i det motsatsförhållande som, enligt henne, finns mellan att må bra och att vara arbetslös.
– Debattklimatet kring arbetslöshet har blivit väldigt hårt, tycker jag. Man hålls personligt ansvarig för något som egentligen är ett strukturellt problem. Att må bra och vara arbetslös är något radikalt.
200 personer svarade på annonserna som låg uppe på Platsbanken. 20 av dem anställdes av Frida Klingberg för att samtala med varandra i grupper om fyra. Med i bastun var konstnären själv, men inte för att styra och ställa.
I stället var det de arbetslösa själva som associerade fritt kring saker som våndan i att söka bidrag. Ågrenen över att ha lagt 80 kronor på en pizza. Och så det som nästan alla återkom till: skammen i att behöva "komma ut" som arbetslös i mötet med en ny bekantskap.
– Att vara arbetslös i dag är oerhört negativt laddat, samtidigt som vi lever i en värld där arbetslösheten är extremt hög, säger Frida Klingborg.
Hennes konstprojekt har, förstås, starkt politiska inslag. Samtidigt är hon tydlig med att det är just ett konstprojekt – inte journalistik, forskning eller något annat med tydliga ramar och regler.
Installationen som nu visas på Art Lab Gnesta heter "Vara utan efterfrågan" och är en ny konstnärlig produktion inom ramen för projektet. Samtidigt släpps en bok med samma titel. I morgon, när det är vernissage, spelar musikern Stina Salander låten "Vi finns!" som hon skrivit med utgångspunkt i de transkriberade bastusamtalen.
Små klipp från samtalen kommer även att gå att lyssna på i anslutning till installationen.
– Jag tror att de här erfarenheterna är viktiga för hela samhället att fundera kring. Inte minst därför att om det är något väldigt hemskt att vara arbetslös, då blir man själv väldigt rädd att förlora sin anställning, säger Frida Klingberg.