Pennorna ligger redo i en låda. Färgen är vit och täckande, avsedd att kontrastera mot utställningssalens mörker.
Och ja, visst kliar det i fingrarna.
"Klotterstaden" har vernissage i dag, lördag. Martin Ander, Anton Wiraeus, CamiaPIA och Shen är fyra av de konstnärer som bjudits in för att inviga utställningen, och som i och med det blir de första att teckna på de svarta väggarna.
Under två helger framöver gästas därefter Art Lab Gnesta av ännu fler inbjudna konstnärer, tecknare, illustratörer och designer. Exakt vilka är i skrivande stund inte klart, men klart är att väggarna inte bara är deras.
De är stadens. Allas. Våra. Vem som helst får komma och teckna redan i dag.
Utgångspunkten är den öppna målarvägg som sedan i höstas finns i konsthallens trädgård. Den startades på initiativ av GKU, Gnestas konstnärliga ungdomsråd, och har projektletts av Annika Sundin och Emanuel Hallklint. De är även curatorer för "Klotterstaden".
– Den öppna väggen blev så otroligt uppskattad och välbesökt med en gång. Det gjorde oss nyfikna på vad som skulle hända om vi flyttade in väggen inomhus, säger Annika Sundin.
Sagt och gjort. Att Art Labs stora utställningssal varit svartmålad sedan hösten 2012 var ett lyckligt sammanträffande i sammanhanget. Nu är det dags att avsluta den svarta perioden, och vad skulle kunna passa bättre än att göra det genom några veckors gemensamt skapande?
– Alla som vill ska komma och teckna, tycker vi. Vi hoppas på en så stor spridning som möjligt. Så har det verkligen varit med den öppna målarväggen, alla möjliga har varit där, säger Emanuel Hallklint.
Helena Hildur på Art Lab Gnesta ser det som en sorts triptyk. Först var det Trappgatan, projektet där elever från Frejaskolan var med om att smycka Gnestas offentliga rum med färgstarka, målade plåtar.
Sedan var det konstsaneringen, det ständigt pågående samtalet där konstnären Erik Rören täcker över klotter med skarpa fält i Gnesta kommuns profilfärger.
Målarväggen, som "Klotterstaden" kan ses som en förlängning av, är del tre.
– De tre tillsammans bildar en jättespännande helhet, en uppvisning i hur man kan ta sig an det offentliga rummet. I slutändan handlar det om att skapa ett samhälle där folk blir kreativa, och där de känner sig delaktiga, säger Helena Hildur W.
Trappgatan och konstsaneringen har fått både ris och ros. Målarväggen, däremot, har i princip bara rönt stor uppskattning. Det händer att de som kikar förbi häpnar – vilka proffsiga målningar!
Ändå målas de över snabbt som blixten. Det är det som är grejen.
– Man får springa dit titt som tätt för att hinna se. Varenda gång jag kommer dit har det lagts på tre lager sedan sist, säger Emanuel Hallklint.
I "Klotterstaden" är det inte tillåtet att måla över. Det är däremot helt okej, ja till och med önskvärt, att ta över och fortsätta på varandras målningar. I alla fall om tecknare nummer ett själv vill det.
Annika och Emanuel har utvecklat ett intrikat signalsystem där en grön plupp betyder "Teckna gärna vidare!". Blå betyder "Avstånd, tack!" och så finns det en liten skala där emellan.
Inför sista utställningshelgen, 15-16 februari, plockas pennorna undan. Då är det finissage och dags att beskåda det gemensamma verket.