Ett milt vårljus fyller Britt-Marie Oskarssons ateljé vid Hållsviken utanför Västerljung. Tavlor, de flesta i blandteknik, står på stafflier, lutade mot väggarna och ligger i travar på så gott som varje ledig fläck. Några är täckta med bubbelplast.
– Det är för att jag har en odräglig katt här. Så fort jag gör i ordning någonting tror hon att det är åt henne.
Det är en kombinerad städ- och urvalsprocess som pågår. I vanliga fall är här betydligt stökigare, fastslår Britt-Marie, för det är lite så hon fungerar som konstnär.
Hon slänger ingenting, utan sparar allt hon kommer över i det hon kallar sin "lekhörna". En bit av en gammal spetsgardin kan ju bli en utmärkt klänning till en kattfröken, till exempel. Och vad månde väl bliva av ett stycke överblivet takpapper om inte ett litet hundhuvud?
Ibland städar hon, röjer av hela det långa bordet så att hon får en fri yta att jobba på.
Den fylls lika snabbt igen.
– Det är det som är så bra med Konsttriangeln, att man måste göra en rejäl rensning.
Förra året kom flera hundra personer för att titta in i Britt-Maries ateljé under de fyra dagar som Konsttriangeln pågick. Exakt hur många besökarna var vet hon inte, men på söndagen kom de så tätt att hon knappt hann gå på toaletten.
– Det var en strid ström. Från Stockholm och söderifrån. Unga, gamla och barn. Det var så roligt!
Orsaken till att konstrundan heter som den gör är att kommunens tre större orter – Trosa, Vagnhärad och Västerljung – tillsammans kan sägas bilda en triangel på kartan. De 63 deltagarna finns utspridda både innanför och utanför trehörningens gränser.
Någonstans i mitten, på Kvarnvägen i Vagnhärad, håller Jim Axén till.
I ett gammalt vinterbonat garage vid Trosaån växer hans konst fram. Delvis, i alla fall. Datormanipulering ingår ofta som ett steg i hans skapandeprocess, och datorn står uppe i bostadshuset.
Lekfulla och mångbottnade målningar, fotografier, skulpturer, böcker och gicléetryck är resultatet. "Bråkiga" händer det att han beskriver dem som.
– Men här bråkar jag inte lika mycket som jag skulle göra om jag ställde ut på ett avant garde-galleri i Stockholm, till exempel. Jag har gjort ett urval som passar det här sammanhanget.
Förra gången det var konsttriangel ställde Jim Axén ut på gamla överdragsstationen vid Sille. Många visar sina verk där även i år, men för Jims del är det hemmaplan som gäller. Orsaken är att ateljégaraget har byggts ut och passar bättre som galleri än någonsin.
– Det är lite mer spännande att visa här hemma. Det blir att man får öppna upp sig på både gott och ont.